frod

Svenska

Substantiv

Böjningar av frod	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	frod	froden
Genitiv	frods	frodens

frod u

1. (ålderdomligt) livskraft

   1952: Svenska sagor och sägner (Kungl. Gustav Adolfs Akademien):

   Princessan steg då bäfvande ned från sitt gömställe, hittade verkligen froden med brödet i munnen under grafstenen, gjorde som den beskedlige björnen sagdt, och knöt så brödet in i sitt näsdukshörne, och gaf sig glad derifrån för att uppsöka Gröna Riddarens slott.

   Besläktade ord: frodas, frodig, frodlem

Adjektiv

frod

1. (obsolet) kunnig, klok, vis †

   Etymologi: Formen belagd i äldre svenska fram till 1700-talets senare hälft, av fornsvenska frodher med samma betydelse, av fornnordiska fróðr, av urnordiska *ᚠᚱᛟᛞᚨᛉ (*frodaʀ /⁠*frōdaz⁠/), av urgermanska *frōdaz.

   Besläktade ord: frodlek