Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av förmåga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ förmåga förmågan förmågor förmågorna
Genitiv förmågas förmågans förmågors förmågornas

förmåga

  1. (om person) det att kunna göra något
    Sammansättningar: anpassningsförmåga, arbetsförmåga, beslutsfattningsförmåga, beslutsförmåga, dragförmåga, hörselförmåga, inlevelseförmåga, ledarförmåga, problemlösningsförmåga, övertalningsförmåga
    Se även: färdighet, kompetens, kunskap
    Min ovanligaste förmåga ligger i att memorera siffror i tal.
  2. (om person) det att ofta, mindre avsiktligt, göra något
    Han har en osedvanlig förmåga att försvinna.
  3. person som har en särskild förmåga (1); någon som kan göra något speciellt (och göra det väl)
    Talangjakten drog till sig ett stort antal lokala förmågor.
  4. (om material, föremål eller dylikt) det att kunna göra något  
    Sammansättningar: absorptionsförmåga, ledningsförmåga
 
Antonymer: oförmåga
Besläktade ord: förmögen

Översättningar

redigera