Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av dån  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dån dånet dån dånen
Genitiv dåns dånets dåns dånens

dån

  1. starkt och dovt ljud; särskilt om dito ljud med överväldigande styrka (baseffekt/vibration) eller ekande karaktär i ljudkällans närhet: buller, oväsen; dunder, åska
    Vanliga konstruktioner: forsens, kyrkklockornas, kanonernas, åskans dån
    Sammansättningar: dåndimpen, underdånig
    Etymologi: Från fornsvenska dyn, av fornnordiska dyn, till samma stam som svenska dön och don, längre bak även ton. Jämför tidigare namn för Asaguden Tor, fornhögtyska Donar, fornengelska Þunor (direktöversatt: “Dånar” eller “Tonar”, han som gör dån, dvs åska), sedermera sammandraget till fornnordiska Þórr (Þónarr) – "Tor". Kognat med danska døn, isländska dynur och engelska din i samma betydelse, samt förledet i svenska dunder och engelska thunder.
    Varianter: don, dön (dialektalt)
    Besläktade ord: dåna, dånande, döna

Översättningar

redigera