Soop är en uradlig svensk adelsätt. Ätten härstammar via en anmoders mormöderne från den medeltida frälseätten Soop som bar vapen med tre gäddtänder.[1][2]
Soop | |
Ätten Soops vapensköld | |
Stamfar | väpnaren Ulf Siggesson |
---|---|
Utgrenad i | friherrliga ätten Soop af Limingo nr 19 |
Huvudman | Hans Åkesson Soop, född 1935 |
Sveriges riddarhus | |
Introducerad | 1625 |
Grad | adlig ätt nr 10 (tidigare 14) |
Länk URL | Sida på riddarhuset.se |
Historik
redigeraEnligt en felaktig uppgift i Gabriel Anreps ättartavlor skall släkten ha härstammat från en lagman Harald Soop i Värmland, vilken levde i mitten av 1300-talet.
Tidigare ansågs att Soop härstammade från Lossaätten i Låssa socken. Missförståndet har troligen uppkommit genom en förmodad likhet med Lossaättens vapen, vars vänsterkluvna sköld endast var delad en gång, utan bjälke (se bild på vapnet till vänster).[3]
Modern forskning anser väpnaren Ulf Siggesson i Östergötland (omnämnd tidigast 1463) som äldsta med visshet kända stamfader.[3] Hans son Knut Ulfsson, död 1504 eller 1512 var den förste vars vapen är känt, han förde en kluven sköld med en bjälke i sinister fält. Han var 1499 häradshövding i Bobergs härad. Knut Ulfssons hustru Birgitta Haraldsdotter var dotter till Sigrid Pedersdotter från Malmö i Kvillinge socken, vars mor i sin tur var Märta Björnsdotter Soop (tre gäddtänder).[1] Släktnamnet Soop upptogs av parets sonsons sons barn, barnen till riksrådet Hans Åkesson.[1]
Flera av Ulf Siggessons sonsöner räknades till den rusttjänstgörande adeln i Östergötland vid 1500-talets början och deltog i herremötet i Västerås 1527.
En av dem, Harald Knutsson, blev riksråd och amiral. Harald Knutsson skrev sig till Bjurum i Västergötland som han kommit i besittning genom giftermål med Karin Hansdotter (Tott) av ätten Tott, dotter till riddaren och riksrådet Hans Åkesson (Tott) till Bjurum och Frötuna och Kristina Eriksdotter, dotter till Erik Eriksson (Gyllenstierna). [4] Harald Knutsson ägde även Frötuna gård i Uppland, som senare övertogs av en av hans söner.[3] Hon förde därmed Bjurum genom giftet Bjurum till släkten Soop, där det stannade i flera led. Genom giftermålsförbindelser kom det mot slutet av 1600-talet till släkten Stenbock och på 1700-talet övergick det till släkten Lillie. Carl Georg Lillies son Brynte Lillie sålde Stora Bjurum 1807 till majoren Gustaf Soop af Limingo (1763-1832).[5]
Ätten introducerades på det nyinrättade Riddarhuset 1625 genom denne Harald Knutssons sonsons son, häradshövdingen Åke Soop (1584-?). Ätten Soop infördes omedelbart i den så kallade riddarklassen och erhöll där i sinom tid ättenummer 10. Denna ätt fortlever alltjämt. Nuvarande (2011) huvudman är förre förste intendenten vid Vasamuseet, fil dr Hans Åkesson Soop (född 1935).
Ätten har även utgrenat sig 1651 i den friherrliga ätten Soop af Limingo samt 1687 i den friherrliga ätten Soop (nummer 87). Den senare kom dock endast att bestå av generalmajoren och guvernören i Riga Eric Soop (1643-1700) och dennes två döttrar.
Personer med namnet eller tillhörande ätten
redigera- Carl Gustaf Soop (1659–1711), friherre, kammarherre och landshövding
- Eric Soop (1643–1700), militär och ämbetsman
- Erik Soop (1592–1632), överste
- Erik Åkesson Soop(1613–1674), landshövding i Österbotten
- Gustaf Soop(1624–1679), ämbetsman, riksråd
- Hans Åkesson Soop (1552–1619), riksråd
- Knut Soop (1597–omkring 1647), militär och ämbetsman
- Knut Haraldsson Soop (död 1566), riddare och hövitsman
- Mattias Soop (1585–1653), riksråd
- Åke Soop (1584–1658), häradshövding
- Åke Soop (lagman) (1682–1748), lagman och häradshövding
- Åke Haraldsson (Soop) (död före 1586), riksråd
Se även
redigeraKällor
redigera- ^ [a b c] Elgenstierna, G. (1932) Den Introducerade Svenska Adelns Ättartavlor, vol. 7, ss. 357, 358.
- ^ http://soop.org/historik.html
- ^ [a b c] ”Soop, släkt - Svenskt Biografiskt Lexikon”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=6141. Läst 22 december 2020.
- ^ Bidrag till den ointroducerade adliga s. k. Bjurums-släktens historia] av Jan Eric Almquist, Personhistorisk tidskrift 1952, nr 1-2
- ^ soop.org
- Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor, band 4 (Stockholm 1864)
- Sveriges Ridderskap och Adels kalender 2004 (Stockholm 2003)