Birgitta Wollgård & Salut är ett svenskt dansband som bildades i Uppsala 1972 och bestod av Birgitta Wollgård, Lasse Johansson, Leif Jansson-Stacksteg, Hans Mattsson, Bill Moëll, Olle Järnil och Claes Söderström.
| Birgitta Wollgård & Salut | |
| Bakgrund |  Uppsala, Sverige |
|---|---|
| Genre | Dansbandsmusik |
| År som aktiva | 1972-1979, 2019 |
| Skivbolag | Polar Music |
| Medlemmar | |
| Birgitta Wollgård Lasse Johansson Thomas Eriksson Thorbjörn Johansson | |
| Tidigare medlemmar | |
| Hans Mattsson Olle Järnil Claes Söderström Bill Moëll Leif Stacksteg Svenne Hellsten Bertil Svensson | |
Birgitta Wollgårds biografi
redigeraBirgitta Wollgård växte upp i Uppsala och började tidigt med sång. Som trettonåring vann hon talangjakten "Ungdom med ton" i Uppsala. Då började hon sjunga med Håkan Eldhs orkester. Sedan sjöng hon med Lasse Källs orkester.[1] De spelade bland annat i singeln "No Amigo" 1969.
Birgitta Wollgård & Salut
redigeraWollgård och hennes man Lasse Johansson bildade bandet Birgitta Wollgård & Salut.[1] Bandet skivdebuterade 1973 på Polar Music med en cover på Brenda Lees "My Whole World is Falling Down", och, precis som originalet, placerade de låten på första plats på Tio i topp 1974. Den följande singeln hade titeln "Jag älskar Björn och Benny och Sten och Sture, Jompa och Tompa och Sven" och var en svenskspråkig coverversion av Abba:s "Me and Bobby and Bobby's Brother" med text av Stikkan Anderson. 1975 fick gruppen en etta på Svensktoppen med "Om och om och om och om igen" som var en svenskspråkig version av Abba:s "I Do, I Do, I Do, I Do, I Do". Samtidigt låg deras inspelning "Stick iväg" på Svensktoppen med en tredjeplats som bästa resultat. Bandet spelade även in Abba-låtarna "Mamma Mia" och "Why Did It Have to Be Me" med svensk text, den senare med titeln "Det var det ingenting på". Förutom att spela in material av Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Stikkan Anderson, bidrog även Torgny Söderberg med kompositioner och låttexter till gruppen. Samtliga av gruppens inspelningar producerades av Rutger Gunnarsson.[2] 1979 upplöstes gruppen efter flitigt turnerande i Sverige från 1974 och framåt.[2]
Wollgård utanför bandet
redigeraVid sidan av bandet gav Birgitta Wollgård ut ett musikalbum på egen hand, "Ställd mot väggen" 1978. Efter bandets upplösning körade hon under Abba:s världsturné 1979–1980 tillsammans med Tomas Ledin och Liza Öhman.[3] Där var hon också beredd att ersätta Frida vid eventuella röstproblem. [4]
Efter Abba-turnén lämnade Birgtta Wollgård det aktiva musiklivet och började arbeta i en musikaffär. Därefter öppnade hon en frisersalong. [1][5] Wollgård och Gunilla Åsell i Gunillas, tidigare Hejjes, var de första kvinnliga kapellmästarna.[6][7]
Bandets senare aktivitet
redigeraEfter en kortare återförening med en konsert på Baldakinen i Uppsala 1996, en på Norrlands nation i Uppsala 2011 och en i Öregrund 2014 (Birgitta Wollgård på sång, Lasse Johansson på bas, Leif Stacksteg på gitarr, Thomas Eriksson på keyboard och Torbjörn "Tolle" Johansson på trummor),[1] släppte bandet ett nytt musikalbum, 40 Years After, 2019 och en singel året därpå.[8]
Diskografi
redigeraMusikalbum
redigera- Dance, Dance, Dance (1973)
- Birgitta Wollgård & Salut (1975)
- Kurragömmalek (1977)
- 40 Years After (2019)
Singelskivor
redigera- "My Whole World is Falling Down" (1973)
- "Jag älskar Björn och Benny och Sten och Sture, Jompa och Tompa och Sven" (1974)
- "Om och om och om och om igen" (1975)
- "Hej, hej du rara" (1975)
- "Charlie Brown" (1976)
- "Christmas at home" (2020) [8]
Källor
redigera- ^ [a b c d] Andreas Jakobsson (14 juli 2014). ”Birgitta Wollgård & Salut jubilerar”. Upsala Nya Tidning: s. 2.
- ^ [a b] Göran Sterner (14 okt 2020). ”Uppsalabandet som var med under guldåren”. Upsala Nya Tidning: s. 3.
- ^ Göran Sterner (26 november 2020). ”Birgitta Wollgård & Salut redo att fira jul”. Upsala Nya Tidning: s. 3.
- ^ Josef Nylén (8 juni 2014). ”Vad står först på programmet i sommar?”. Upsala Nya Tidning: s. 20.
- ^ Björn Lövenlid (28 juni 2012). ”Trevligt och folkligt på Svensktoppsfest”. Upsala Nya Tidning: s. 3.
- ^ Sara Strömberg (23 september 2020). ”Gunilla Åsell minns danserna på 1980-talet”. Länstidningen Östersund: s. 13 - 14.
- ^ ”En fläkt av nostalgi intar bygdegården”. Länstidningen Östersund. 23 maj 2012.
- ^ [a b] Göran Sterner (26 november 2020). ”Birgitta Wollgård & Salut redo att fira jul”. Upsala Nya Tidning: s. 3.
- ^ Discogs.com