Alfons III av Aragon (sp: Alfonso), född 1265, död 18 juni 1291, även Alfons II av Barcelona), med tillnamnet "den liberale", var kung över Aragonien och greve av Barcelona från 1285 till 1291.[1]

Alfons III av Aragonien
Alfons III av Aragonien
Regeringstid 1285–1291
Kröning 2 februari 1286 (Valencia)
9 april 1286 (Zaragoza)
Företrädare Peter III av Aragonien
Efterträdare Jakob II av Aragonien
Regeringstid 1286–1291
Företrädare Jakob II av Mallorca
Efterträdare Jakob II av Aragonien
Ätt Huset Barcelona
Far Peter III av Aragonien
Mor Konstantia av Sicilien
Född 4 november 1265
Valencia
Död 18 juni 1291 (26 år)
Barcelona
Begravd Katedralen i Barcelona

Han var son till Peter III av Aragonien och hans maka Konstantia av Sicilien, dotter och arvtagerska till Manfred av Sicilien. Hans mormor var Beatrice av Savojen som var dotter till Amadeus IV av Savojen och Anne av Burgund.

Han erövrade ön Menorca 1287.[2] Han skulle ha gift sig med Edvard I av Englands dotter Eleonora av England men han dog innan bröllopet ägde rum.

Hans oförmåga att motstå adelns krav ledde till problem i Aragonien. Genom att ge dem rätten att revoltera genom Aragonienunionen hjälpte han till att permanenta anarkin.

Detta är troligtvis skälet till att Dante Alighieri, i Den gudomliga komedin, säger sig ha sett Alfons ande utanför skärseldens portar tillsammans med andra monarker, som beskylldes för Europas kaotiska politiska tillstånd under 1200-talet.[3]

Källförteckning

redigera

Externa länkar

redigera
Alfons III av Aragonien
Född: ca. 1265 Död: 18 juni 1291
Regenttitlar
Företräddes av
Peter III
 Kung av Aragonien
1285 – 1291
Efterträddes av
Jakob II
 Kung av Valencia
1285 – 1291
 Greve av Barcelona
1285 – 1291
Företräddes av
Jakob II
 Kung av Mallorca
1286 – 1291