Kar de Mumma, pseudonym för Erik Harald Zetterström, född 14 augusti 1904 i Stockholm, död 7 juli 1997 i Stockholm, var en svensk revyförfattare, skriftställare och dagstidningskåsör. Han förknippas bland annat med den årliga Kar de Mumma-revyn 1955-1977 och de kåserier han regelbundet publicerade i Svenska Dagbladet från 1922 till kort före sin bortgång.
Zetterström var son till humoristen och författaren Hasse Zetterström och far till författaren och kåsören Carl Zetterström. Han var gift med skådespelerskan Margit Rosengren 1929-42 och journalisten Marianne Zetterström från 1943.
Stavningen av pseudonymen ger en vink om den högreståndsmiljö på Östermalm i Stockholm där Kar de Mumma föddes, verkade och dog. Men hans humor var ändå lättillgänglig, allmänmänsklig och milt satirisk, om än en smula konservativ. Kar de Mumma gav ut sin första bok I pappas fotspår 1922. Han skrev mer än 90 olika böcker, mest kåserisamlingar, men även noveller och självbiografier. Hans mest kända verk är de två ungdomsböckerna Två år i varje klass 1923 och Sigge Nilsson och jag 1926, båda filmades 1938. Hans kåserisamlingar hade titlar som ofta anspelade på aktuella företeelser och händelser som till exempel Svenskarna och deras pjattar 1942 eller Tant Signe åker rullbräda 1978.
Kar de Mumma drömde om att bli skådespelare och gjorde några små filmroller i slutet av 1920-talet. Någon större skådespelarkarriär blev det aldrig, istället började han skriva för teatern. Hans första sketch framfördes i Ernst Rolfs revy 1926. Sin första revy skrev han tillsammans med Karl-Ewert 1929, den hette Stockholm-Motala. Han skrev sedan för Folkan, Södran, Blanche. Han levererade även texter till flera av Karl Gerhards revyer. Från 1937 skrev och producerade han egna revyer, först på Blanche, sedan på Folkan. Hans skicklighet att skräddarsy monologer för skådespelarens personlighet demonstreras i de klassiska nummer han skrev för tidens största revyartister, här kan nämnas bland annat Den ensamma hunden för Fridolf Rhudin, Härliga tider, strålande tider för Thor Modéen och de många Fibban-monologerna för Stig Järrel.
Den årliga Kar de Mumma-revyn på Folkan 1955-1978 blev en institution i Stockholms nöjesliv. Till dem skrev han själv monologerna och sketcherna och beställde sånger från bland andra Ulf Peder Olrog, Gösta Rybrant, Alf Henrikson, Povel Ramel och Kajenn. Artister som särskilt kom att förknippas med revyerna var förutom Järrel, Douglas Håge, Hjördis Petterson, Annalisa Ericson, Lars Ekborg, Inga Gill med flera. De flesta revyerna iscensattes av Leif Amble-Næss eller Hasse Ekman.
Kar de Mumma var en uppskattad kåsör i Svenska Dagbladet. Hans första kåseri, På ett litet konditori, publicerades 1922. Han skrev sedan över 20 000 kåserier i tidningen fram till mitten av 1990-talet som har kommit ut i bokform de flesta. Ofta en gång varje år under 30 års tid. Han skämtade själv om den läsekrets av överklassfruar som sade sig bli olyckliga "om jag inte får min Kar de Mumma i sängen om morgnarna".