M14 är ett automatkarbin som antogs av USA:s armé som infanteriets standardvapen 1957.
Historia
Efter Andra världskriget ansåg USA:s militär att man behövde ett bättre gevär än det som dittills varit infanteriets standardvapen (M1 Garand). Efter att ha experimenterat med olika modeller kom man fram till det gevär som skulle gå under beteckningen M14. Kalibern på detta vapen var lika grov som i föregångaren M1 Garand men nerkortad då man kunde få samma anslagskraft med modernare krut. Denna kaliber (7,62x51 mm) blev också NATO:s standardkaliber och är samma som används i den svenska AK4. Tanken var att M14 skulle ersätta både Garand och kulsprutegeväret BAR M1918 så man byggde även in en inställningsbar automateldsfunktion.
M14 användes i strid för första gången under Vietnamkriget. Vapnets olika brister blev då uppenbara: vapnet var för lätt för att vara kontrollerbart under automateld men allt för tungt för att bära på i det tropiska klimatet. Den stora kalibern begränsade dessutom antalet patroner den enskilde soldaten orkade bära med sig i fält. Efter att rekylproblemen upptäckts spärrades automateldsfunktionen så att endast patronvis eld blev möjlig. Problemen gjorde att USA:s militär avslutade produktionen av M14 1964 och började se sig om efter ett nytt, lättare vapen. Det blev automatkarbinen M-16, som började ersätta M14 i slutet av 1960-talet. Under beteckningen M21 och utrustad med kikarsikte var M14 efter detta de amerikanska styrkornas huvudsakliga prickskyttegevär under resten av Vietnamkriget och fram till 1988
Tusentals M14 har sedan 70-talet donerats till olika länder som militärt bistånd, bl a Taiwan, Filippinerna och Baltikumländerna.
Teknisk Data
- Kaliber: 7,62x51 mm
- Längd: 1120 mm
- Vikt med tomt magasin: 3,95 kg
- Eldhastighet: 700 skott per minut
- Magasinkapacitet: 20 patroner
- Effektiv räckvidd: 460 meter
Kunde ursprungligen ställas in för antingen patronvis eld eller automateld men denna funktion spärrades kort efter att vapnet togs i bruk (se texten ovan).