Jaroslav I (ryska: Ярослав) av Kiev, kallad Jaroslav den vise, född cirka 978, död 20 februari 1054, var storfurste av Kievriket från år 1019 till år 1054; herre till Kiev och Novgorod. Han var näst äldste son till Vladimir I och Rogneda av Polotsk (andra uppgifter säger Anna av Bysans).
Efter faderns död 1015 kämpade Jaroslav länge med sina bröder om tronen, och sökte bland annat stöd hos sin blivande svärfar Olof Skötkonung och blivande svåger Anund Jakob i Sverige. Under hans styre blomstrade kulturen och den militära makten ökade markant.
Efter att ha besegrat sin äldre bror/halvbror/adopterade bror, Svjatopolk, som efterträtt fadern och 1016-19 med polskt stöd försökte återvinna sin tron, blev Jaroslav obestridd storfurste i Kiev. Gjorde han sig till herre över hela det dåvarande Ryssland.[1]
Gift 1019 med Ingegerd Olofsdotter av Sverige.
Barn:
- Iziaslav I, storfurste av Kiev
- Vsevolod av Kiev
- Svjatoslav av Kiev
- Elisabet av Kiev gift med Harald Hårdråde av Norge.
- Ilja av Kiev
- Anna av Kiev gift med Henrik I av Frankrike (- 1060)
- Vladimir av Novgorod
- Igor av Kiev
- Vjatjeslav av Kiev
- Anastasia av Kiev gift med Andreas I av Ungern.
Noter
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 369