Pamfylien var en forntida region i södra Mindre Asien mellan Lykien och Kilikien. Pamfylien sträckte sig från Medelhavet till berget Taurus. Det gränsade i norr till Pisidien och var därför ett litet land som sträckte sig över ungefär 50 kilometer kust och 20 kilometer inåt land.
Pamfylien och Pisidien var utan tvekan befolkat av ett och samma folk, men i den tidigare regionen hade greker och andra etablerat kolonier och jorden var också bördigare där. Pamfylien hade på så vis blivit mer civiliserat än sin granne inåt land. Distinktionen mellan de två tycks dock vara av gammalt datum. Herodotos, som över huvud taget inte nämner pisidierna, räknade pamfylierna till folken i Mindre Asien medan Eforos nämner båda och även placerar dem rätt geografiskt. Under romersk administration fick Pamfylien även omfatta Pisidien och det var med detta namn Ptolemaios beskrev regionen som helthet.
Båda regionerna utvecklade tidigt ett eget alfabet, delvis grekiskt och delvis av asiatiskt slag. Några inskriptioner finns bevarade på marmor och mynt.