T-28: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Länkförslagsfunktion: la till 3 länkar. |
|||
Rad 39:
[[Fil:t28_005.gif|miniatyr|höger|Stridsvagnar av modellen T-28, med hästskoformade radioantenner.]]
T-28:an kom att sättas in under invasionen av Polen år 1939, under det finska [[vinterkriget]] och under stridigheterna i [[Manchuriet]] mot [[Japan]] år 1939. Under de inledande faserna av vinterkriget användes stridsvagnen för att skjuta [[indirekt eld]] mot finländska bunkrar. Under stridigheterna fann man att bepansringen var otillräcklig och man började planera att uppgradera den. De främre pansarplåtarna uppgraderades från 50 mm till 80 mm och sido- och de bakre pansarplåtarna till 40 mm tjocklek. Trots att den nya bepansringen ökade vikten till omkring 32 ton påverkades vagnens prestanda inte nämnvärt. Med denna nya stridsvagn lyckades man slutligen bryta sig igenom den finländska huvudförsvarslinjen [[Mannerheimlinjen]]. Kort därefter upphörde man med produktionen och inriktade sig istället på den nya stridsvagnen [[T-34]]. De flesta T-28:orna förlorades under de två första månaderna av den tyska invasionen av Sovjetunionen, där de inte klarade sig bra mot de tyska [[stridsvagn]]arna.
Finländarna kallade T-28 för "Postivaunu" ("postvagn", ett namn som härstammar från att den första T-28 som man lyckades förstöra innehöll fältpostsäckar. Möjligtvis kan namnet också härstamma ifrån att stridsvagnens höga profil påminde om diligenserna som användes i vilda västern.) Finländarna erövrade 10 stycken T-28:or under vinterkriget och [[fortsättningskriget]], och de användes fram till 1944.
Rad 52:
Den sovjetiska stridsvagnen hade några allvarliga brister. Man hade problem med fjäderupphängningssystemet, men inget annat var tillgängligt vid denna tidpunkt. Motorn och kraftöverföringen ställde ofta till med problem. Det allra värsta var att konstruktionen inte var flexibel. Trots att T-28:an och de tidiga PzKpfw IV var jämförbara i pansar och [[eldkraft]] under krigets början, gjorde den tyska stridsvagnens goda grundkonstruktion det möjligt att kontinuerligt uppgradera denna, medan T-28 hade små möjligheter till förbättringar.
Olyckligtvis för den [[Röda armén]] var att när T-28 kom att se strid år 1939, så var den föråldrad. Under 1930-talet hade framsteg gjorts i fråga om tillförlitliga höghastighetsupphängningar, de första verkliga pansarvärnskanonerna kom och stridsvagnarna började gradvis öka sin eldkraft. Det [[spanska inbördeskriget]] visade att [[infanteri]] med små, dragna pansarvärnskanoner kunde besegra de flesta vanliga stridsvagnarna och gjorde de underbeväpnade stridsvagnarna från 1930-talet speciellt sårbara.
== Varianter ==
| |||