|
[[Fil:Per Krafft d ä; Porträtt av Brita Lovisa Gjörwell.jpg|miniatyr|Almqvists mor Birgitta Lovisa Gjörwell målad av [[Per Krafft den äldre]].]]
[[Fil:Almqvist 1843.jpg|miniatyr|Carl Jonas Love Almqvist porträtterad [[1843]] i [[Nordstjernan (kalender)|kalendern ''Nordstjernan'']].]]
Carl Jonas Love Almqvist var son till krigskommissarien [[Carl Gustaf Almquist]] (1768–1846) och [[Birgitta Lovisa Gjörwell]] samt(1768–1806), dottersondotter till publicisten [[Carl Christoffer Gjörwell den äldre|C. C. Gjörwell]]. Föräldrarna gifte sig 1791. Modern gick bort 1806 efter att länge ha varit sjuk och efterlämnade tre minderåriga barn.
I morfadern hade Almqvist en outtröttlig främjare av de mångsidiga studieintressen, vilketsom Almqvist tidigt visade och som Gjörwell med sådan förtjusning nämneromnämner i sina brev. Almqvists läsande och skrivlust utvecklades mycket under uppväxtåren. Fritiden tillbringade han ofta på herrgården [[Antuna]] i [[Eds socken, Uppland|Eds socken]], Uppland, där fadern var bosatt som lantbrukare. Föräldrahemmet och dess omgivningar blev medelpunkten i hans geografi; till dem förlade han sedan gärna sceneriet i sina skildringar, där [[Socken|socknar]], gårdar, vattendrag och andra platser nämns med stark hemkänsla och kärleksfullt förhärligande.
Föräldrahemmet och dess omgivningar blev medelpunkten i hans geografi; till dem förlade han sedan gärna sceneriet i sina skildringar, där [[Socken|socknar]], gårdar, vattendrag och andra platser oupphörligt nämns med stark hemkänsla och kärleksfullt förhärligande.
Almqvist var ovanligt beläst och bildad för sin ålder och inskrevs 1808 som student i Roslags nation vid [[Uppsala universitet]]. Åren 1814–1820 hade han anställning hos [[Johan Hisinger]] som informator åt sonen Michaël.<ref>''Svenskt biografiskt lexikon'', Stockholm 1971, s. 93</ref> Familjen vistades vintertid i Stockholm, men om sommaren på sitt gods [[Fagervik, Ingå kommun|Fagervik]] nära [[Ekenäs]] i [[Finland]]. Samtidigt bedrev Almqvist egna studier och promoverades 1815 till [[filosofie magister]] samtidigt med [[Per Daniel Amadeus Atterbom|Atterbom]], [[Vilhelm Fredrik Palmblad|Palmblad]] och [[Erik Fahlcrantz|K. E. Fahlcrantz]]. ▼
▲Almqvist var ovanligt beläst och bildad för sin ålder och inskrevs 1808 som student i Roslags nation vid [[Uppsala universitet]]. Åren 1814–1820 hade han anställning hos [[Johan Hisinger]] som informator åt sonen Michaël som sedermera blev ryttmästare vid Adelsfanan.<ref>''Svenskt biografiskt lexikon'', Stockholm 1971, s. 93</ref> Familjen vistades vintertid i Stockholm, men om sommaren på sitt gods [[Fagervik, Ingå kommun|Fagervik]] nära [[Ekenäs]] i [[Finland]]. Samtidigt bedrev Almqvist egna studier och promoverades 1815 till [[filosofie magisterdoktor]] samtidigt med [[Per Daniel Amadeus Atterbom|Atterbom]], [[Vilhelm Fredrik Palmblad|Palmblad]] och [[Erik Fahlcrantz|K. E. Fahlcrantz]].
===Resa till Värmland===
Kort efter promotionen blevingick Almqvist som [[extra ordinarie]] [[kanslist]] i [[ecklesiastik]]expeditionen, samt blev 1817 [[kopist]] och 1822 ordinarie kanslist i detta verk, där även [[Stagnelius]] arbetade. Emellertid tog han avsked från kanslitjänsten 1823 och flyttade i början av följande år till [[Värmland]], för att leva ett idealiserat bondeliv. Tidigt påverkad av [[Rousseau]], hans mors favoritläsning, hade Almqvist länge drömt om ett levnadssätt, som harmoniskt förenade ett liv i andakt och begrundan med kroppsarbete ute i naturen.
Då han 1816 invalts i [[Manhemsförbundet]], ett religiöst patriotiskt sällskap, samt blivit dess ordförande, utarbetade han en organisationsplan, utgivenvilken utgavs 1820. I denna plan hade han uttalat de idéer, som han nu tillsammans med två andra manhemsbröder, [[Johan August Hazelius]] och [[Jonas Wærn (industriman)|Jonas Wærn]], försökte förverkliga.
Från det i [[Köla socken]] belägna [[Waern (släkt)|wærnska]] godset [[Skillingsfors]] köpte han sig för 1 000 riksdaler en [[hemman]]sdel, [[Gravsund]], dit han lät flytta en vanlig bondstuga. I [[Skillingmarks kyrka]] i [[Värmland]] vigdes han 4 mars 1824 med Anna Maria Andersdotter Lundström (1799–1868), som uppfostrats på [[Antuna]] och varit hans flickvän sedan 1812, fastänfast en formlig trolovning ägde rum först 1823. Paret kom att få sonen Carl Ludvig Wilhelm (1825—1886) och dottern Maria Lovisa (1829—1893).
"Jag öfvergaf hela det konventionella lifvet", skrev Almqvist, "icke blott i litterärt afseende, utan ock i lefnadssätt, och nedsatte mig i en landsort, alls icke som herre, utan på ett ganska reelt åkerbrukarevis, utförande arbetet med egna händer." Han kallade sig "[[danneman]]nen Love Carlsson".
===Rektor och präst===
Genom vänners medverkan blev han 1829 anställd som [[lektor|vice lektor]] på [[Militärhögskolan Karlberg|Karlberg]], och 1828 blev han lärare samt 1829 [[rektor]] vid den nyupprättade [[Nya elementarskolan]] i Stockholm. Som lärare var han under de första åren flitig och skicklig, elektriserande i sin undervisning och varmt fäst vid sina eleverungdomen. Han [[präst]]vigdes 1837. För den [[norbergska professuren]] vid [[Lunds universitet]], i [[tyska]], [[franska]] och [[engelska]], med föreläsningsskyldighet i [[estetik]], speciminerade han 1838, men hans [[språkvetenskap]]liga prestationer ansågs otillräckliga, och [[Carl August Hagberg|C.A. Hagberg]] erhöll tjänsten.
===Journalist===
Almqvist började nu skriva i den liberala pressen. Sedan 1839 medarbetare i ''[[Aftonbladet]]'', med fast tjänst från 1846, ägnade han sig från september 1841, då han lämnade sitt rektorat, vilket han på sista tiden inte skötteskött väl, nästan uteslutande åt författarskap och journalistik. Som journalist skrev han såväl recensioner som artiklar i en rad ämnen. Flera verk som senare publicerades i bokform publicerades först som artiklar, som sträckte sig över flera månader. Här kan nämnas ''[http://libris.kb.se/bib/18150768 Om svenska uppfostringsväsendet]'' (i [https://tidningar.kb.se/4112678/1839-01-05/edition/0/part/1/page/1/?newspaper=AFTONBLADET&from=1839-01-05&to=2022-12-31 ''Aftonbladet'' 1839–1840], och[http://libris.kb.se/bib/357148 publ. som bok 1840]) och ''P[https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/AlmqvistCJL/titlar/Monografi1845/sida/343/faksimil oesi i sak]'' (i [https://tidningar.kb.se/2631189/1839-07-01/edition/144030/part/1/page/1/?newspaper=DAGLIGT%20ALLEHANDA&from=1839-07-01&to=1849-12-31 ''Dagligt Allehanda'' 1839] och i ''[https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/AlmqvistCJL/titlar/SamladeVerk26/sida/3/etext Monografi]'' 1844). Som journalist gick han också i polemik, mestadels anonymt, bland annat mot de som kritiserat hans syn på äktenskapet och idéer som kvinnors rättigheter, framförda inte minst i ''[https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/AlmqvistCJL/titlar/DetGarAn1839/faksimil Det går an]'' (1839). Bland kritikerna i den så kallade ''Det-går-an''-striden fanns bland annat [[August Blanche]], vars oäkta börd Almqvist i stridens hetta anspelat på. Blanche utmanade då Almqvist på [[duell]] och när Almqvist inte lyssnade spottade August Blanche honom i ansiktet vid ett möte i [[Strömparterren]]. Detta väckte skandal och brukar omtalas som "dådet".<ref>{{runeberg.org|nfbc|0356.html August Blanche}}</ref><ref>{{Bokref|efternamn=Svedjedal|förnamn=Johan|titel=Frihetens rena sak. carl Jonas Love Almqvists författarliv 1841–1866|år=2009|sid=58–60 om "dådet".}}</ref> Den ekonomiska ställningen, aldrig god, förvärrades alltmer under 1840-talet och förde honom slutligen i händerna på [[procentare]], för vilka han även själv var ombud.
===Landsflykt===
|
