Marie av Orléans: Skillnad mellan sidversioner

Marie beskrivs som en impulsiv, energisk och kvick person som lättade upp atmosfären vid det strikta danska hovet, och hon blev också populär som offentlig person. Relationen med maken var vänskaplig och hon gav barnen en fri uppfostran; hemmet präglades av hennes "konstnärligt bohemiska" sätt och hon umgicks ofta med konstärerkonstnärer. Hon lärde sig aldrig att tala danska rent. Hon var informell, trodde på jämlikhet och ogillade snobberi: hon ansåg att alla borde vara sig själva oavsett ställning och utförde sina ceremoniella uppgifter på ett informelt sätt, och tvekade inte att offentligt uttala sina åsikter. Hon intresserade sig för ridning, bilkörning och var känd för sin elegans: hon målade och fotograferade, invaldes i danska konstakademin och deltog i konstutställningar. Hon var officiell beskyddare för brandskyddsföreningen och lät fotografera sig klädd i brandmansuniform.

Maken tackade 1886 nej till Bulgariens tron med hennes samtycke. Marie var politiskt aktiv och hade vänstersympatier. 1901 övertygade hon monarken att tillåta införandet av allmän rösträtt, vilket ledde till en socialistisk valseger, och 1902 motarbetade hon överlåtandet av danska Västindien till USA. I fransk press gavs hon erkännandet av att ha framhjälpt den rysk-franska alliansen (1894) och freden mellan Frankriie och Tyskland i konflikten om Marocko (1905). Hon hjälpte även sin vän, östindiska kompaniets grundare, H.N. Andersen, med kontakter i Thailand.