Hans Holmér: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Ingen redigeringssammanfattning |
m Rullade tillbaka redigeringar av 2A02:AA1:1147:4A00:D947:C677:3CF5:2648 (diskussion) till senaste version av InternetArchiveBot Märke: Tillbakarullning |
||
(21 mellanliggande sidversioner av 12 användare visas inte) | |||
Rad 31:
| fotnoter =
}}
'''''Hans'' Gillis Åke Holmér''', född [[28 december]] [[1930]] i [[Stockholm]], död [[4 oktober]] [[2002]] i [[Alstad]], [[Skåne län]], var en svensk [[ämbetsman]] inom [[polis]]väsendet och [[författare]] till flera [[
==Biografi==
Hans Holmér föddes på [[Rörstrandsgatan]] 40, tre trappor upp, i Stockholm, som det tredje barnet<ref name=":1">{{Bokref|efternamn = Åsheden|förnamn = Ann-Marie|titel = Förbannelsen: Hans Holmérs öde|hämtdatum = |år = 2012|utgivare = Norstedts|utgivningsort = Stockholm|isbn = 978-91-1-304839-0}}</ref> till riksidrottsinstruktör [[Gösta Holmér]] och Aslög Roos.<ref name="Uddling & Paabo (1992), s. 499"/> Han studerade vid [[Norra Latin]] och avlade [[studentexamen]] 1950. Samma år gjorde han militärtjänstgöring vid [[Arméns jägarskola|Jägarskolan]] i [[Kiruna]], där han även genomgick [[kadett]]utbildning och sedermera blev [[kapten]]. <ref name=":0">{{Tidningsref|författare = Rydén, Carl-Olof|rubrik = Han har alltid gått sin egen väg|url = |tidning = Aftonbladet|hämtdatum = |datum = 6 mars 1987}}</ref> Holmér började som polis 1952, genomgick polischefskurs i Solna 1955-1956 och tjänstgjorde som biträdande [[landsfiskal]] med mera i Stockholms län 1956-1962. År 1962 avlade han [[juristexamen|juris kandidatexamen]] och genomgick [[tingstjänstgöring]] 1963-1964. Året efter fick han anställning som [[kammaråklagare]] i Stockholm. År 1966 blev han [[byråchef]] vid [[Rikspolisstyrelsen]].<ref name="Uddling & Paabo (1992), s. 499">{{bokref |redaktör=Uddling, Hans; Paabo, Katrin |titel=Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993 |år=1992 |utgivare=Norstedt |utgivningsort=Stockholm |isbn=91-1-914072-X |libris=8261513 |url=http://runeberg.org/vemardet/1993/0499.html |sid=499}}</ref> Åren 1970 till 1976 var han chef för [[Säkerhetspolisen|Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning]] (RPS/Säk) och efterträdde då [[P.G. Vinge]] i den befattningen. Vinge, som själv var på kant med [[Socialdemokraterna (Sverige)|socialdemokraterna]], kritiserade utnämningen i sina memoarer och menade att Holmér fått tjänsten som "ett sätt för socialdemokratin att få Säpo inlemmat i den egna maktsfären" eftersom de inte litade på "oberoende och självständiga myndigheter".<ref>{{bokref |efternamn=Vinge |förnamn=Per-Gunnar |författarlänk=P.G. Vinge |medförfattare=Månsson, Erik |titel=Säpochef 1962-70 |år=1988 |utgivare=Wahlström & Widstrand |utgivningsort=Stockholm |isbn=91-46-15638-0 |libris=751741 |sid=228}}</ref> Tiden som Säpochef blev problematisk och när den så kallade [[sjukhusspionen]] avslöjades skickades Hans Holmér och [[Ebbe Carlsson]], som då var pressekreterare för [[justitieminister]] [[Lennart Geijer]], till [[Göteborg]] för att utreda. Deras rapport hemligstämplades och de påstod att det fanns kopplingar mellan personalen på [[Sahlgrenska Universitetssjukhuset|Sahlgrenska]] och terroristen [[Ilich Ramírez Sánchez]].▼
=== Utbildning och karriär ===
Hans Holmér växte upp på [[Rörstrandsgatan]] i Stockholm som det tredje barnet till riksidrottsinstruktören [[Gösta Holmér]] och hans finskfödda hustru Aslög Roos. Äldste brodern [[Gustaf Holmér]] blev professor i romanska språk.<ref>{{Bokref|efternamn=Åsheden|förnamn=Ann-Marie|titel=Förbannelsen: Hans Holmérs öde|år=2012|sid=28}}</ref>
▲
Åren 1970 till 1976 var han chef för [[Säkerhetspolisen|Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning]] (RPS/Säk) och efterträdde då [[P.G. Vinge]] i den befattningen. Vinge, som själv var på kant med [[Socialdemokraterna (Sverige)|socialdemokraterna]], kritiserade utnämningen i sina memoarer och menade att Holmér fått tjänsten som "ett sätt för socialdemokratin att få Säpo inlemmat i den egna maktsfären" eftersom de inte litade på "oberoende och självständiga myndigheter".<ref>{{bokref |efternamn=Vinge |förnamn=Per-Gunnar |författarlänk=P.G. Vinge |medförfattare=Månsson, Erik |titel=Säpochef 1962-70 |år=1988 |utgivare=Wahlström & Widstrand |utgivningsort=Stockholm |isbn=91-46-15638-0 |libris=751741 |sid=228}}</ref> Inledningsvis hade rikspolischef [[Carl Persson (jurist)|Carl Persson]] en positiv inställning till Holmér, som framstod som bestämd, lojal och karismatisk.<ref>{{Bokref|efternamn=Persson|förnamn=Carl|titel=Utan omsvep: Ett liv i maktens centrum|år=1990|sid=201|medförfattare=Sundelin, Anders|utgivare=Norstedt|utgivningsort=Stockholm}}</ref> Desto mer betänksam blev Persson emellertid när Holmér som nytillträdd framlade förslag på att skrota säkerhetspolisens byråer och underställa hela organisationen sig själv. Detta avfärdade Persson genast.<ref>Persson (1990), sid. 202.</ref> I sina memoarer skildrar Persson därefter honom som konspirerande, oärlig och publicitetslusten.<ref>Persson (1990), sid. 203.</ref> Utländska underrättelsetjänster, påstår Persson, saknade förtroende för honom och höll honom utanför vid kontakter med Säpo.<ref>Persson (1990), sid. 206.</ref> Chefen för kontraspionaget [[Olof Frånstedt]] hade Holmér dålig relation till, särskilt efter att Frånstedt blev varse Holmérs planer på att med regeringens hjälp avsätta Carl Persson och själv tillträda som rikspolischef.<ref>{{Bokref|efternamn=Frånstedt|förnamn=Olof|titel=Spionjägaren: Del 1. Bland agenter, terrorister och affärer|år=2016|sid=73|utgivare=Ica-Förlaget|utgivningsort=Västerås}}</ref>
Tiden som Säpochef blev problematisk och när den så kallade [[sjukhusspionen]] avslöjades skickades Hans Holmér och [[Ebbe Carlsson]], som då var pressekreterare för [[justitieminister]] [[Lennart Geijer]], till [[Göteborg]] för att utreda. Deras rapport hemligstämplades och de påstod att det fanns kopplingar mellan personalen på [[Sahlgrenska Universitetssjukhuset|Sahlgrenska]] och terroristen [[Ilich Ramírez Sánchez]].
Holmér blev 1976 [[polismästare]] i Stockholm och var
På sommaren 1976 delgavs statsminister Olof Palme Carl Perssons promemoria gällande misstankar om att högt uppsatta socialdemokratiska politiker varit kunder hos prostituterade. Palme ville inte tillsätta en kommission, utan uppdrog åt polismästare Holmér att göra en utredning om saken.<ref>{{Bokref|efternamn=Östberg|förnamn=Kjell|titel=När vinden vände: Olof Palme 1969–1986|år=2009|sid=167|utgivare=Leopard|utgivningsort=Stockholm}}</ref> Holmér hörde sig för inom stockholmspolisen och tre dagar senare, den 27 augusti, redovisade han inför [[Thage G. Peterson]] att anklagelserna var "rykten och struntprat". Holmérs utredning låg sedan till grund för Palmes offentliga dementi när [[Geijeraffären]] briserade i november 1977.<ref>{{Bokref|efternamn=Bjereld|förnamn=Ulf|titel=Och jag är fri: Lennart Geijer och hans tid|år=2015|sid=239–240|utgivare=Atlas|utgivningsort=Stockholm}}</ref>
Åren 1988–1989 var Holmér expert åt [[FN]] i narkotikafrågor.<ref name="Uddling & Paabo (1992), s. 499" /> Han var även ordförande i [[Svenska Friidrottsförbundet]] 1981–1985. Han efterträddes av Folke Englund, som vann omröstningen med siffrorna 96-8.<ref name=":0" /> Sedan 1993 var Holmér ordförande i [[Svenska Bob- och Rodelförbundet]]. Som pensionär medverkade Holmér i ett flertal [[TV-program]]; däribland ''[[Du bestämmer|Du bestämmer!]]'' och ''[[Dilemma (TV-program)|Dilemma]]'' samt medverkade i en biroll i avsnittet ''Den ohyggligt fule'' i [[Bert (TV-serie, 1994)|TV-serieversionen av Bert]].<ref name=":3">{{Webbref|url = http://www.svtplay.se/sok?q=Hans+Holm%C3%A9r|titel = Hans Holmér på Svtplay.se|hämtdatum = 5 december 2015|arkivurl = https://web.archive.org/web/20151208151012/http://www.svtplay.se/sok?q=Hans+Holm%C3%A9r|arkivdatum = 8 december 2015}}</ref> År 1993 hade han dessutom det egna TV-programmet ''[[Holmér (TV-program)|Holmér]]''.▼
=== Mordet på Olof Palme ===
{{Huvudartikel|mordet på Olof Palme}}
När statsminister Olof Palme blev mördad den 28 februari 1986 var Holmér på väg till Sälen för att delta i [[Vasaloppet]] för artonde gången i rad. Under mordnatten sov Holmér och hans dåvarande flickvän på Scandic Hotell i Borlänge för att dagen därpå fortsätta sin resa. Under morgonen den 1 mars fick Holmér veta av receptionisten om mordet, varefter han genast avbröt sin resa och begav sig till Stockholm.<ref>Åsheden (2012), sid. 21.</ref>
Mordspaningen leddes under natten av Stockholms biträdande länspolismästare [[Gösta Welander]] tills Holmér övertog ansvaret på förmiddagen den 1 mars. Genast bildade han en ledningsgrupp bestående av cheferna för de berörda avdelningarna samt med [[Klas Bergenstrand]] som [[justitiedepartementet]]s observatör.<ref>{{Bokref|titel=Granskningskommissionens betänkande med anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. SOU 1999:88|år=1999|sid=49}}</ref> Holmér kom därefter att fungera som polischef, förundersökningsledare och spaningsledare; funktioner som egentligen borde delats mellan tre personer.<ref>SOU 1999:88, sid. 58.</ref> Chefsåklagare [[K.G. Svensson]] var sedan mars månad förundersökningsledare enbart för den delen av utredningen som omfattade den så kallade [[Victor Gunnarsson|33-åringen]], medan Holmér kvarstod som förundersökningsledare över resten av utredningen. Förhållandet ändrades den 1 maj, då överåklagare [[Claes Zeime]] tillsatte sig själv som förundersökningsledare.<ref>SOU 1999:88, sid. 52.</ref> Misstankarna mot 33-åringen bedömdes så starka att skäl för häktning förelåg, men Svensson underkände en indicierna, en vittneskonfrontation med 33-åringen, och lät försätta honom på fri fot.<ref>{{Bokref|efternamn=Axberger|förnamn=Hans-Gunnar|titel=Statsministermordet|år=2022|sid=71|utgivare=Norstedts|utgivningsort=Stockholm}}</ref> Detta vållade aggressioner från Holmér, som via justitieministern försökte få Svensson utbytt som förundersökningsledare, men misslyckades.<ref>Axberger (2022), sid. 73.</ref>
Holmér och chefen för kriminalavdelningen [[Hans Wranghult]] beslutade om vissa åtgärder, men Holmér var den slutliga beslutsfattaren angående samordning och information.<ref name=":1">{{Bokref|titel=Rapport av Parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. SOU 1988:18|år=1988|sid=55}}</ref> Liknande ledningsgrupper med Holmér som chef hade förekommit vid några tidigare tillfällen med positiva resultat.<ref name=":1" /> Vid senare analyser har risker påtalats med att länspolismästaren personligen ledde mordutredningen och att ledningsgruppen, som inledningsvis var effektiv, bestod så länge och blev en permanent instans.<ref>SOU 1988:18, sid. 94.</ref>
Vissa inom utredningen ansåg Holmér enväldig och att hans åsikter dominerade agendan.<ref>SOU 1999:88, sid. 60.</ref> Kartläggningen av Olof Palmes personliga förhållanden skötte han inledningsvis ensam innan rikskriminalchefen Tommy Lindström tog över uppgiften<ref>SOU 1999:88, sid. 84.</ref> och Holmér förhörde själv [[Lisbeth Palme]] den 25 mars 1986, vilket var det första längre förhöret med henne.<ref>SOU 1999:88, sid. 720.</ref> Regelbundet informerade Holmér statsminister [[Ingvar Carlsson]], justitieminister [[Sten Wickbom]] och partiledarna om utvecklingen och inriktningen på [[Kurdistans arbetarparti|PKK]].<ref>SOU 1988:18, sid. 99.</ref> Gentemot media var Holmér ofta tillgänglig för intervjuer och pressmottagningar.<ref>SOU 1999:88, sid. 64.</ref> Den 4 mars 1986 utfäste han en belöning på 500 000 kronor för tips som kunde leda till att gärningsmannen ertappades.<ref>SOU 1999:88, sid. 255.</ref>
På sommaren och hösten 1986 orienterades utredningen alltmer mot det som Holmér kallade [[PKK-spåret|"huvudspåret"]], det vill säga kurdiska arbetarpartiet PKK. Åklagarna delade inte uppfattningen om PKK som det mest framkomliga uppslaget, och utan att ha förankrat det hos Zeime, sade Holmér sig vara 95 procent säker på huvudspåret i en TV-intervju i december 1986.<ref>SOU 1999:88, sid. 74.</ref> Ett större tillslag mot PKK, kallat Operation Alfa, genomfördes i januari 1987 och då det visade sig fruktlöst, brast relationen mellan spaningsledningen och åklagarna. Holmér insisterade på att polisen skulle få fortsätta utreda PKK, medan åklagarna kunde utbryta delar av utredningen som de ansåg vara intressanta. Rikspolischef [[Holger Romander]] ingrep och föreslog en utredningsorganisation, där Holmér skulle fråntagas chefskapet och i stället ingå i en samordningsgrupp tillsammans med [[Per-Göran Näss|PG Näss]] och Tommy Lindström. Detta vägrade Holmér acceptera och hotade att ta avsked som länspolismästare. Den 5 februari 1987 tillsattes emellertid den nya organisationen<ref>SOU 1999:88, sid. 97.</ref> med [[Ulf Karlsson (polis)|Ulf Karlsson]] som spaningsledare. Förundersökningsledarskapet innehades av [[Axel Morath]], biträdd av [[Anders Helin]] och Solveig Riberdahl.<ref>SOU 1999:88, sid. 120.</ref> Holmér avgick från utredningen och polisen den 5 mars 1987. Formellt upphörde hans tjänst som länspolismästare i september.<ref>SOU 1999:88, sid. 648.</ref>
I efterdyningarna av [[Ebbe Carlsson-affären]] dömdes Holmér i buggningsrättegången 1990 för två fall av olovlig avlyssning till 90 dagsböter.<ref>SOU 1999:88, sid. 668.</ref> Bakgrunden var att Holmér i augusti 1986 vid två tillfällen uppmanat Säpos operative chef PG Näss att avlyssna ett antal misstänkta PKK:are som kunde ha med Palmemordet att göra.<ref>SOU 1999:88, sid. 665.</ref>
=== Övriga uppdrag ===
1983 var Holmér ordförande i regeringen Palmes [[Narkotikakommissionen|narkotikakommission]]. Bland övriga ledamöter fanns departementsrådet, blivande rikspolischefen [[Sten Heckscher]], och chefsåklagare [[Solveig Riberdahl]].<ref>{{Bokref|titel=Samordnad narkotikapolitik. SOU 1984:13|år=1984|sid=3}}</ref>
Åren 1988–1989 var Holmér expert åt [[FN]] i narkotikafrågor.<ref name="Uddling & Paabo (1992), s. 499" /> Han var ordförande i [[Svenska Friidrottsförbundet]] 1981–1985. Han efterträddes efter en intern strid av Folke Englund, som vann omröstningen med siffrorna 96-8.<ref name=":0" /> Därefter var han under några år ordförande för friidrottssektionen i [[Mälarhöjdens IK]].<ref>{{Webbref|url=https://arkiv.friidrott.se/nyheter.aspx?id=2036|titel=Hans Holmér har avlidit|hämtdatum=2023-12-13|datum=2002-10-06|utgivare=Svenska Friidrottsförbundet}}{{Död länk|datum=2024-10 |bot=InternetArchiveBot }}</ref> Sedan 1993 var Holmér ordförande i [[Svenska Bob- och Rodelförbundet]]. Rollen som spaningsledare för Palmeutredningen gjorde Holmér så uppmärksammad att han korades till [[årets svensk]] 1986.<ref name=":2" />
▲
=== Författare ===
Mellan 1990 och 2001 skrev Holmér ett tiotal kriminalromaner om ordningspolisen Arvid "Loppan" Roos. Ett par år innan Palmemordet påbörjade han en första polisroman som han presenterade för Ebbe Carlsson och [[Åke Runnquist]] på [[Albert Bonniers Förlag]]. Med hänsyn till hans yrke föreslog Ebbe Carlsson att han skulle skriva under pseudonym, men bokprojektet hanns inte med förrän efter Holmérs frånträde.<ref>{{Tidningsref|författare=Olof Brundin|datum=1997-06-07|rubrik=Jag blev förhörd om Palmemordet|tidning=Aftonbladet}}</ref>
Motivationen till skrivandet var att Holmér ville göra upp med, vad han ansåg vara, stereotypa skildringar av svensk polis och han sade sig vilja beskriva polisarbetet så autentiskt som möjligt. Han menade att karaktärerna i böckerna saknade förebilder och att alla fall är uppdiktade. Holmér ogillade [[pusseldeckare]] och ville i stället fokusera på hur polisen kommer fram till lösningen på brotten. Böckerna sålde bra, men Holmér upplevde det som att merparten av recensenterna bedömde dem på basis av vad de ansåg om honom och hans yrkesgärning snarare än utifrån böckernas kvalitet.<ref>{{Tidskriftsref|författare=Bertil Falk|rubrik=Hans Holmér: I mina böcker är polisarbetet 100%|tidskrift=Dast Magazine|nummer=1|år=2000|url=https://www.dast.nu/artikel/hans-holmer-i-mina-bocker-ar-polisarbetet-100}}</ref> Romanerna sålde mellan 11 000 och 15 000 exemplar, exklusive pocketutgåvorna.<ref>{{Tidningsref|författare=Johan Sjöstrand|rubrik=Poliser brukar gilla mina böcker|tidning=Falu-kuriren|hämtdatum=2001-08-01}}</ref>
==Bibliografi==
Rad 64 ⟶ 89:
*Åttan, 2000
*Blodshämnd, 2001
*Mardröm i midsommartid,
==Referenser==
Rad 70 ⟶ 95:
==Externa länkar==
* {{wikiquote}}
{{successionsbox
| föregångare = [[P.G. Vinge]] | titel = [[Säkerhetspolischef]] | år = [[1970]]–[[1976]]| efterträdare = [[Sven-Åke Hjälmroth]]
| föregångare2 =
| föregångare3 =
| föregångare4 = [[Arne Ljungqvist]] | titel4 = [[Svenska_Friidrottsförbundet#Styrelseordförande|Ordförande i Sv Friidrottsförbundet]] | år4 = [[1981]]–[[1985]]| efterträdare4 = [[Folke Englund]]
| föregångare5 =
}}
{{Palmemordet}}
{{Illustrationsbehov-författare}}
{{STANDARDSORTERING:Holmer, Hans}}
[[Kategori:Män]]▼
[[Kategori:Födda 1930]]▼
[[Kategori:Avlidna 2002]]▼
[[Kategori:Svenska länspolismästare]]
[[Kategori:Svenska jurister under 1900-talet]]
Rad 90 ⟶ 114:
[[Kategori:Polisutredare av mordet på Olof Palme]]
[[Kategori:Svenska TV-programledare]]
[[Kategori:Ämbetsmän från Stockholm]]▼
[[Kategori:Chefer och generaldirektörer för Säkerhetspolisen]]
[[Kategori:Årets svensk (Rapport)]]
[[Kategori:Jurister från Stockholm]]▼
[[Kategori:Författare från Stockholm]]▼
[[Kategori:Svenska byråchefer]]
[[Kategori:Svenska ämbetsmän under 1900-talet]]
▲[[Kategori:Ämbetsmän från Stockholm]]
▲[[Kategori:Jurister från Stockholm]]
▲[[Kategori:Författare från Stockholm]]
▲[[Kategori:Födda 1930]]
▲[[Kategori:Avlidna 2002]]
▲[[Kategori:Män]]
|