T-28: Skillnad mellan sidversioner

| längd=7,44 mmeter

| bredd=2,87 mmeter

| höjd=2,82 mmeter

Modellen liknade på många sätt den brittiska [[Vickers A1E1 Independent]], som trots att den bara tillverkades i ett enda prototypexemplar 1926 hade stor påverkan på stridsvagnskonstruktörer världen över under mellankrigstiden. Kirov-verken i Leningrad började 1932 bygga en ny modell som var baserad på den brittiska Independent. T-28 godkändes officiellt den 11 augusti 1933. Sammanlagt byggdes 503 stycken T-28 i olika varianter under en åttaårsperiod som sträckte sig mellan [[1933]] och [[1941]].

T-28 hade liksom den brittiska förebilden flera rörliga torn: ett stort kanontorn med en kortpipig 76,2  mm kanon (prototypen hade 45  mm kanon) och två mindre torn på båda sidor om det större, med varsin 7,62  mm kulspruta. Föraren satt mellan de två mindre tornen. Kring huvudtornet satt en karaktäristisk hästskoformad radioantenn som påminner om en ledstång.

[[Fil:t28_005.gif|miniatyr|höger|240px|Stridsvagnar av modellen T-28, med hästskoformade radioantenner.]]

T-28:an kom att sättas in under invasionen av Polen år 1939, under det finska [[vinterkriget]] och under stridigheterna i [[Manchuriet]] mot [[Japan]] år 1939. Under de inledande faserna av vinterkriget användes stridsvagnen för att skjuta [[indirekt eld]] mot finländska bunkrar. Under stridigheterna fann man att bepansringen var otillräcklig och man började planera att uppgradera den. De främre pansarplåtarna uppgraderades från 50  mm till 80  mm och sido- och de bakre pansarplåtarna till 40  mm tjocklek. Trots att den nya bepansringen ökade vikten till omkring 32 ton påverkades vagnens prestanda inte nämnvärt. Med denna nya stridsvagn lyckades man slutligen bryta sig igenom den finländska huvudförsvarslinjen [[Mannerheimlinjen]]. Kort därefter upphörde man med produktionen och inriktade sig istället på den nya stridsvagnen [[T-34]]. De flesta T-28:orna förlorades under de två första månaderna av den tyska invasionen av Sovjetunionen, där de inte klarade sig bra mot de tyska [[Panzer|stridsvagnarnastridsvagn]]{{förtydliga|Vilken och vilken artikel?|datum=2013-11}} arna.

Finländarna kallade T-28 för "Postivaunu" ("postvagn", ett namn som härstammar från att den första T-28 som man lyckades förstöra innehöll fältpostsäckar. Möjligtvis kan namnet också härstamma ifrån att stridsvagnens höga profil påminde om diligenserna som användes i vilda västern.) Finländarna erövrade 10 stycken T-28:or under vinterkriget och [[fortsättningskriget]], och de användes fram till 1944.

Den sovjetiska stridsvagnen hade några allvarliga brister. Man hade problem med fjäderupphängningssystemet, men inget annat var tillgängligt vid denna tidpunkt. Motorn och kraftöverföringen ställde ofta till med problem. Det allra värsta var att konstruktionen inte var flexibel. Trots att T-28:an och de tidiga PzKpfw  IV var jämförbara i pansar och [[eldkraft]] under krigets början, gjorde den tyska stridsvagnens goda grundkonstruktion det möjligt att kontinuerligt uppgradera denna, medan T-28 hade små möjligheter till förbättringar.

Olyckligtvis för den [[Röda armén]] var att när T-28 kom att se strid år 1939, så var den föråldrad. Under 1930-talet hade framsteg gjorts i fråga om tillförlitliga höghastighetsupphängningar, de första verkliga pansarvärnskanonerna kom och stridsvagnarna började gradvis öka sin eldkraft. Det [[spanska inbördeskriget]] visade att [[infanteri]] med små, dragna pansarvärnskanoner kunde besegra de flesta vanliga stridsvagnarna och gjorde de underbeväpnade stridsvagnarna från 1930-talet speciellt sårbara.

* '''T-28 modell 1934''' — ('''T-28A''') huvudproduktionsmodell med samma kanontorn som den tunga stridsvagnen [[T-35]] och en 76,2 mm kanon av modell 27/32 76,2 mm.

* '''T-28 modell 1938''' — ('''T-28B''') variant med längre och förbättrad L-10 76,2 mm mmL-10 kanon, förbättrat kanonstabilisationssystem och ny motor (Modell M-17L).

* '''T-28E''' — år 1940 tillfördes ytterligare pansarplåtar på grund av de katastrofala resultaten från Finland. "E" i typbeteckningen står för ''ekranirovannij'' (''экранированный'', eller "skyddad"). Frontpansaret ökades till 80  mm, sido- och bakpansaret till 40  mm, vilket ökade vikten till 32  ton

Flera självgående kanonerbandkanoner, broläggningsstridsvagnen IT-28 och ett ingenjörsfordon med minvältar testades på chassit av T-28:an, men ingen accepterades för serietillverkning. T-29 var en prototyp för en moderniserad T-28, baserad på BT-stridsvagnens chassi — en senare version av detta fordon övervägdes samtidigt med andra stridsvagnar i urvalet av den framtida stridsvagnen [[T-34]], men den var då redan föråldrad.

|id={{ISBN |1-84013-907-2}}

* Zaloga, Steven J., James Grandsen (1984): ''Soviet Tanks and Combat Vehicles of World War Two'', London: Arms and Armour Press. {{ISBN |0-85368-606-8}}.

* [https://web.archive.org/web/20070930204210/http://www.onwar.com/tanks/ussr/data/t28m34.htm T-34 Modell 1934] på onwar.com