Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Hafspajen (Diskussion | Bidrag)
Plumbot (Diskussion | Bidrag)
m →‎Externa länkar: Lägger till * före mall-anrop
 
(24 mellanliggande sidversioner av 14 användare visas inte)
Rad 10:
|födelseplats=[[Herakleopolis]]
|dödsplats=Kolzim, [[Egypten]]
|titel=[[Eremit]], [[Bekännarebekännare]]
|saligförklarad_datum=
|saligförklarad_plats=
Rad 20:
|lärarförklarad_plats=
|lärarförklarad_av=
|attribut= [[Antoniuskors]], svin med klocka om halsen
|attribut=
|skyddshelgon_för= ringare, borstbindare, dödgrävare, svinaherdar, husdjur<ref name="Frithiof Dahlby: Helgondagar, 1958">Frithiof Dahlby: Helgondagar, 1958</ref>
|helgedom=
}}
'''Den helige Antonius''', även känd som '''Antonios Eremiten''', ''Antonios Abboten'', och ''Antonios den store'', född [[251]] i [[Herakleopolis]], död [[356]] i Kolzim, var en egyptisk [[eremit]], [[Ökenfäderna|ökenfader]] och [[abbot]]. Han [[vördnad|vördas]] som [[helgon]] inom bland annat [[Romersk-katolska kyrkan]] och räknas till [[de fjorton nödhjälparna]]. Hans minnesdag firas den [[17 januari]]. Antonius levnadsbeskrivning, ''vita'', är berömd. Anledningen till att så mycket är känt om Antonius liv är att kyrkofadern [[Athanasius]] skrev boken ''S:t Antonius liv'' omkring 360, på grekiska. I och med denna bok spreds även Antonius [[asket]]iska förebild i [[munk]]världen.
 
== Biografi ==
Antonius föddes i [[Övre Egypten]] i en välbärgad familj. Hans föräldrar dog när han var omkring 18 eller 20 år gammal och lämnade honom med en stor [[förmögenhet]], hus och åkrar och ansvaret över sin minderåriga syster<ref name="ReferenceA">The Essential Writings of Christian Mysticism, Bernhart McGinn IBSN {{ISBN|0-8129-7421-2}}</ref>. Antonius följde sin ingivelse efter att lyssnat till [[präst]]s predikan om Jesusordet om att sälja allt man har och ge det till de fattiga för att få igen det i himlen. Han placerade sin syster i ett nunnekollektiv och sålde allt han hade och gav sina pengar till fattiga. Han skall ha varit likgiltig till utsvävningar och rikedomar. Ett tag levde han nära sitt eget hus och sökte de lärdas sällskap<ref>The Essential Writings of Christian Mysticism, Bernhart McGinn IBSN 0-8129-7421-2<name="ReferenceA"/ref>. Han sov på en matta men oftast på den bara marken. Han åt en gång om dagen, endast bröd, salt och vatten. Ofta åt han inte på flera dagar och vakade på nätterna utan att sova. Sedan gick han ut i öknen för att leva ett liv som [[eremit]]. Han levde ensam i en hemsökt fästningsruin förunder tjugo år. Han var beroende av en bondefamilj som bboddebodde i närheten för mat. Men folk kom till honom för vägledning. Efter tjugo år kom hans vänner och bröt med våld sönder barikadenbarrikaden av plankor med våld som han själv byggdebyggt som skydd mot omvärlden och mot besökare<ref name="ReferenceA"/>. Till slut valde han att tillåta folk att vara hos honom, men i egna grottor. På lördagsnätterna träffades de för att be tillsammans. För att lättare kunna motstå frestelser skulle de utföra ett hantverk. Detta blev världens första klostergemenskap. Detta skedde år 305. Klostret fick namnet [[Sankt Antonius kloster|S:t Antonius]] och finns kvar än idag. Antonius blev, enligt hanssina samtidas vittnesbörd blev, mycket gammal, mer än hundra år.
 
Antonius föddes i [[Övre Egypten]] i en välbärgad familj. Hans föräldrar dog när han var omkring 18 eller 20 år gammal och lämnade honom med en stor [[förmögenhet]], hus och åkrar och ansvaret över sin minderåriga syster<ref>The Essential Writings of Christian Mysticism, Bernhart McGinn IBSN 0-8129-7421-2</ref>. Antonius följde sin ingivelse efter att lyssnat till [[präst]]s predikan om Jesusordet om att sälja allt man har och ge det till de fattiga för att få igen det i himlen. Han placerade sin syster i ett nunnekollektiv och sålde allt han hade och gav sina pengar till fattiga. Han skall ha varit likgiltig till utsvävningar och rikedomar. Ett tag levde han nära sitt eget hus och sökte de lärdas sällskap<ref>The Essential Writings of Christian Mysticism, Bernhart McGinn IBSN 0-8129-7421-2</ref>. Han sov på en matta men oftast på den bara marken. Han åt en gång om dagen, endast bröd, salt och vatten. Ofta åt han inte på flera dagar och vakade på nätterna utan att sova. Sedan gick han ut i öknen för att leva ett liv som [[eremit]]. Han levde ensam i en hemsökt fästningsruin för tjugo år. Han var beroende av en bondefamilj som bbodde i närheten för mat. Men folk kom till honom för vägledning. Efter tjugo år kom hans vänner och bröt sönder barikaden av plankor med våld som han själv byggde som skydd mot omvärlden och mot besökare. Till slut valde han att tillåta folk att vara hos honom, men i egna grottor. På lördagsnätterna träffades de för att be tillsammans. För att lättare kunna motstå frestelser skulle de utföra ett hantverk. Detta blev världens första klostergemenskap. Detta skedde år 305. Klostret fick namnet [[Sankt Antonius kloster|S:t Antonius]] och finns kvar än idag. Antonius enligt hans samtidas vittnesbörd blev mycket gammal, mer än hundra år.
 
.
 
==Legender==
Antonius bodde som [[eremit]] och plågades ständigt av frestelser såsom god mat och vackra kvinnor, men han kunde stå emot dem. Det enda viktiga för honom var att kunna be och på så sätt komma närmare [[Gud]]. Det berättas att en rasande svärm av onda andar och [[monster]] gick till attack mot honom och sårade honom svårt med tänder, horn och klövar. Några män hittade honom död och de bar bort honom och inledde hans [[begravning]] med [[bön]]er och sånger. Då väcktes Antonius till liv igen. Därefter visade sig [[Jesus]] i form av ett ljussken som fyllde luften, och i samma ögonblick blev Antonius helad från alla sår.
När Antonius var nittio år besökte han [[Paulus av Thebe]] (Paulus Eremiten) som var en [[eremit]] som bodde ensam omkring nittio år i en grotta nära den egyptiska staden [[Thebe (Egypten)|Thebe]]<ref>[http://www.ccel.org/ccel/schaff/npnf206.vi.i.html St Jerome, The Life of Paulus the First Hermit]</ref>.
 
Antonios åberopas mot många sjukdomar, t .ex. ''[[antoniuseld]]'', som kan vara [[bältros]] eller mjöldrygeförgiftning<ref name="Frithiof Dahlby: Helgondagar, 1958"/>.
 
==Symboler==
Antonius framställs i konsten med en T-korsstav, ett [[Antoniuskors]], som han använde för att driva demonerna på flykten. Han hade också en klocka på staven eller i handen för att jaga bort de onda andrarna i ruinerna i gamla hednatempel. Ett annat attribut är svinet, som ofta också har en klocka om halsen. Antoniterna vårdade utan betalning sjuka och i gengäld fick deras svin beta gratis. Därför utmärktes dessa svin med en klocka om halsen. På bilderna brukar också finnas flammor, facklor eller ett fat med eld, som symboler för den heliga elden ''ignis sacer''.<ref name="Frithiof Dahlby: Helgondagar, 1958"/>
 
==Källor==
* [[Sören Wibeck|Wibeck, Sören]], ''Religionernas historia: om tro, hänförelse och konflikter''. Lund: Historiska media 2005. {{ISBN |91-85377-01-5}}
 
== Referenser ==
<references/>
 
<references/>
==Litteratur==
* [[Samuel Rubenson|Rubenson, Samuel]], ''The Letters of St. Antony. Monastic Tradition and the Making of a Saint'', Minneapolis: Fortress Press 1995. {{ISBN |0-8006-2910-8}} (andra reviderade och utvidgade upplagan).
 
==Externa länkar==
*{{Commonscat|Saint Anthony the Great}}
 
{{STANDARDSORTERING:AntoniosAntonius (den helige)}}
[[Kategori:Den helige Antonius| ]]
[[Kategori:Kyrkofäder]]
[[Kategori:Egyptiska helgon]]
[[Kategori:Födda 251]]
[[Kategori:Avlidna 356]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Personer i Egypten under 200-talet]]
[[Kategori:Personer i Egypten under 300-talet]]
[[Kategori:Munkar]]
[[Kategori:Författare under 300-talet]]