Men... matte!!

Men... vad är det här?

Måste inspekteras.

Luktar ju helt ok... men annorlunda.

Oj, vilket rustikt underrede...

Stabiliteten kan man inte klaga på.

Bra utsiktsplats.

Godkänt. Får fem mjau av fem. Bra gjort, matte.

Från ett pussel till ett annat

Pusslet är klart men nu ligger ett annat slags pussel på köksbordet. Ett elände som jag förträngt. Förträngt därför att jag måste göra något jag aldrig gjort tidigare. Stickningen har legat nedknölad i en väska och väntat. Nu måste jag ta itu med den tröja jag stickade klar redan i mars.

Jag måste klippa upp sidorna för ärmarna! Jag vet att jag ska sicksacka sidorna på maskin först. Men jag gruvar mig för sen att klippa... fy!

Men som allt annat man drar sig för. Det är väl bara att göra. Har ni gjort något så här otäckt? Hur gick det?

Så här blev pusslet till slut. Snön var jättesvår att lägga. Men är man envis så är man.

Nu ska jag ta fram symaskinen... hjälp!

Trångt på köksbordet

 Det är trångt på köksbordet nu.

Frukosten får plats än som tur är. Men snart kommer pusslet ta över helt.

Jag lånade det från vårt bibliotek, vi har några lånepussel där, och såklart blev jag fast direkt.

Började sortera bitarna, för att hälla ut alla direkt på bordet skulle aldrig gå på mitt lilla runda.

Tänkte bara lägga några bitar av det gula huset... med helt plötsligt hade det gått flera timmar! Känner ni inte hur det kliar i fingrarna?

God fortsättning på nya året. Idag måste jag pallra mig till affären, nu gapar kylen tom. Så kanske julen packas ner också, har redan slängt mitt tall- och granris. Om jag nu får tid över förstås. För en och annan pusselbit blir det nog...

Ha en fin trettongasafton. Och tack för alla fina hälsningar jag får!

Nytt år med nya möjligheter

Tack för att ni följt mig i min vardag ännu ett år. Jag är  så glad över varenda en av er!

Solstrimmor är min tredje blogg, den första tog jag bort av misstag, kunde inte återskapa den och blev förkrossad. Men snart startade jag Vårt röda hus och den fick leva i tre år innan Solstrimmor blev till. På ett konstigt vis tycker jag att jag bloggat längre än 16 år. Ibland går jag tillbaka och läser vad jag haft för mig. Ett tidsdokument är de för mig. Och fortsätta dela med mig av min vardag kommer jag att göra så länge jag tycker det är roligt.

Nu är det slut för detta året och Iris och jag önskar er ett gott slut och en god början på 2026.

Gott Nytt År!

Vill ni hälsa på i Vårt röda hus, klicka här.

Gammalt och vant

Jul i min hall. Välkommen in.

Mormors ljusstake tillsammans med en ikon jag köpt i ett kloster på Santorini en gång.

På knoppbrädan hänger ett gammalt julkort.

I min lilla hall är allt gammalt och vant.

Och som jag brukar såhär i juletid, ger jag er min, vid det här laget, ständiga julönskan. 

Min julönskan

Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar 
med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus 
lagom av glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid 
känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra 

då skulle jag aldrig önska nåt mera...

En riktigt God Jul till er alla.

Färgade ljus och skatvinter

Det tog lång tid innan jag fattade det där med färgade ljus. Visst har jag haft några tidigare men de har varit i ljusa färger. Nu köpte jag betydligt murrigare färger och satte i kandelabern. Mossgröna, bruna, mörkgrå och rost. Vem har sagt att man inte kan blanda? 

Jag tycker det blev fint där framför tavlan av Birgitta Mångsén. 

Den heter för övrigt Skatvinter och innehåller inte mindre än 32 skator. Och tänk att färgerna i tavlan matchar ljusens! 

Hoppas ni har det bra så här dagarna före jul. Grått tråkväder och plusgrader hos oss. Tur att jag har en tavla med snö att titta på.
 

Amaryllis i konserveringsglas

Jag fick en amaryllis i kruka där två stänglar blommade samtidigt. De blev så tunga så jag skar av dem och satte i vas istället. Eller vas och vas... ett gammalt högt konserveringsglas gav bra stadga.

Lite mer intressant blev det med de vita stenarna i botten. Bra knep att ta till om stjälkarna behöver komma upp lite. Men här är stenarna mest som dekoration.

Vita amaryllisar är så vackra. De här var dubbla dessutom.

Jag fick en fråga om vi hade knytis på vårt gemensamma julbord i fredags här i huset. Svar nej. Vi beställde maten från samma ställe som förra året och utnyttjade därmed trivselpengen som vår hyresvärd Kopparstaden bistår med varje år. Så bra har vi det här på Björken, som vårt hus kallas. Och jag kan berätta att maten var god och att vi hade det så trevligt tillsammans.

Må så gott!

Tallris, änglaspel och halmbock

Jag har satt tall- och granris i krukan och dekorerat med de små fint vikta pappersstjärnorna jag fått i present för länge sen. Och så har jag provspelat änglaspelet. De spröda tonerna är verkligen barndom för mig. För att inte tala om tomtebloss i granen! Hemma hade vi inget änglaspel men hos mormor i Torsång tändes det på julafton. Ju äldre jag blir desto mer söker jag efter barndomsjularnas magi, jular som för mig var harmoniska och glädjefyllda. Och mitt änglaspels spröda klingande ger mig just den känslan.

Och så kottarna såklart!

I år står halmbocken på kökshyllan. Nu närmar den sig... julkänslan.

I morgon ska vi äta julbord tillsammans, mina fina grannar och jag. Det blir garanterat trevligt.

Kram på er!

Hyacintdoft och nya adventsstakar

 Doften i köket är magisk. De vita hyacinterna har en lagom doft och jag njuter. 

Något annat jag njuter av är mina nya adventsstakar i fönstret. Äntligen, efter att ha retat mig i 25 år! på de gamla svarta smidesljusstakarna, köpta i panik till mitt då nya boende. Dem har jag skänkt till Ella, som ju har flyttat in i sin första lya och tacksamt tar emot vissa saker. Tänk att det skulle ta sån tid att fatta att de var utbytbara!

Ska hon inte byta duk på bordet snart, undrar ni säkert. Det har jag gjort... men snabbt lagt tillbaka bordstabletten som jag använt som duk länge nu. Den passar mitt öga och mitt sinne bättre än alla juldukar i världen!

I morgon, den andra advent, får jag läsa andra versen i min lilla tavla som kommer upp på väggen varje år. Den är inte utbytbar!

Känner ni doften?

Ha en fin andra advent! Kram!

Ernsts Citronmarängkakor... supergoda!

I lördags hade jag mitt traditionella adventsfika för mina käraste. Vi var 16 personer, och för att få plats höll vi till i vår fina samlingssal. Jag tänkte skryta och fota allt jag bakat för den här gången tog jag verkligen i med sju! sorter. Men inte blev det några bilder tagna inte...

Men det var Ernsts Citronmarängkakor jag tänkte berätta om. Jag såg honom baka dem i ett av hans program och de såg så goda ut. Och det var de! Supergoda. Jag tog med de sista sex kakorna till kortspelsgänget i går och de var lika lyriska som alla andra.

Den allra sista kakan tog jag till morgonens första kaffekopp framför Lottoskrapet i Nyhetsmorgon. Tänkte spara den till eftermiddagsfikat... men det gick inte.

För er som inte sett det tidigare så kan jag berätta att jag har min tv i en bokhylla bakom dörrar. Gillar inte stora fula tv-skärmar på väggen som ska styra hela inredningen. Jag stänger dörrarna och vips är tv:n borta!

Nu är kakorna också borta. Men jag kommer baka dem till nästa adventsfika igen. Eller tidigare.

Här kommer receptet.

Ernsts Citronmarängkakor, ca 25-30 st
250 gr rumsvarmt smör
1 dl socker
2 äggulor
5 dl vetemjöl

Fyllning:
4-5 msk lemoncurd

Maräng:
2 äggvitor
1,5 dl socker

Knåda ihop degen, rulla 4 långa strängar som läggs på bakpappersklädda plåtar. Platta rullen lite och gör en ränna med en tsk längs med. Fyll rännan med lemobcurd.

Vispa äggvitorna med 0,5 dl socker hårt, blanda försiktigt i resten av sockret.

Bred marängen över lemoncurden. Strö över pistagenötter eller mandelspån.

Grädda långt ner i ugnen på 175 grader i ca 20 minuter eller tills de fått fin färg. Skärs i bitar när de svalnat något.

Mums!

Lycka till.

Ps. Jag fick en fråga om vem som målat tavlan i förra inlägget. Det är Tom Fahlroth 1921-1980, en lokal falukonstnär. Den är en av mina favorittavlor.

Tänd ett ljus

Snart är det första advent och då lyser vi upp våra hem med stjärnor och stakar. Men nu, innan, är det som mörkast. Då tänker jag på Berna Svenssons vackra tröstedikt. Som tidigare år vill jag gärna ge den till er. 

Du ska vara glad
över dessa stilla,
mörka dagar,
som kan synas händelselösa.

Ge dig nu tid att tänka.
Att känna och minnas
all sol och glädje
som sommaren gav.

Tänd ljus i din kammare
och bida, förtrösta.
Det är ju i mörkret
som växandet gror.

Så tänd ett ljus och förtrösta. Och ta hand om er!

Kottar, kottar... och fler kottar

Den som inte tycker om kottar kan sluta läsa här. För nu kommer en kavalkad av kottbilder från olika inlägg genom åren.

Finns det någon tacksammare vinterdekoration än några kottar?

Bland kottar, tallris och hyacinter sitter min lilla tomtepojke på en sten, en tumme hög. Köpt på Rutebo keramik i Leksand för egna pengar när jag var 11 år. Självklar inför varje jul.

Kottar och ljus. Och ett leksandsband så klart.

På min veranda jag hade en gång, stod en skänk där jag kunde dekorera efter årstid. Här var det nog höst eftersom en pelargon fanns kvar. Fin björkriskrans bakom. Och så alla kottarna i stora glascylindern!

Gamla ängeln, en amaryllis och tre kottar... vackert stilleben i motljus.

Hyacint, ett ljus och en minigran... och kottar.

Bland krukor...

... och på fat. Tillsammans med en liten verkmästare.

Grankottar, tallkottar och torkade apelsinskivor.

Minigran med pappersstjärna... och tre kottar.

Tomtepojken i en kruka med enris som står i ett fat med kottar. Och i bakgrunden en mjuk saffranskaka.

Ett ljus tänt, första advent? Tallriskruka, hyacint, ängel och kottar.

Och andra advent.

Nää... nu räcker det. Slut för denna gång. Men slut med kottebilder i framtiden är det inte. Älskar dessa naturens små under!

Glad helg!