Vai al contenuto

Helena Nyblom

Da Wikipedia, l'enciclopedia libera.
Helena Augusta Nyblom

Helena Augusta Nyblom, nata Roed (Copenaghen, 7 dicembre 1843 – Parrocchia di Engelbrekt, 9 ottobre 1926), è stata una scrittrice, musicista, disegnatrice, sceneggiatrice per il teatro e critica culturale danese naturalizzata svedese, divenuta celebre per le sue fiabe, ma scrisse anche opere teatrali, per lo più commedie in un unico atto rappresentanti la vita quotidiana.[1] La sua arte fu influenzata, oltreché dai genitori, anche da personalità come Wilhelm Peterson-Berger,[2] Emil Sjögren,[2] Agnes von Krusenstjerna e Marika Stiernstedt.

Biografia

Il Vershuset, al civico 65 di Östra Ågatan, ad Uppsala, dove la famiglia Nyblom visse dal 1864 in poi.

Helena Nyblom era la figlia di Jørgen Roed ed Emilie Amanda Kruse. Suo padre era pittore e professore all'Accademia delle belle arti di Copenaghen, mentre sua madre condivideva la passione per l'arte e la letteratura antica. La sua famiglia teneva a casa feste e riunioni di artisti, musicisti, funzionari e scrittori, e lei crebbe così una buona cultura intellettuale ed estetica, studiando anche illustrazione e pianoforte.[3][4] Alcuni suoi disegni son conservati presso la Biblioteca dell'Università di Uppsala.[5]

Si sposò con il collega e scrittore Carl Rupert Nyblom nel 1864 e la coppia si stabilì ad Uppsala. La loro casa divenne un importante luogo di incontro per artisti provenienti da tutti i paesi nordici. La coppia, che versò per qualche tempo in condizione di semindigenza, si mantenne solo attreverso la loro professione e la vendite dei libri.[3][4] Insieme ebbere sei figli chiamati: Carl Göran Nyblom, Sven Nyblom, Ellen Lundberg-Nyblom, Knut Nyblom, Lennart Nyblom e Holger Nyblom. La Nyblom ebbe anche dei nipoti, tra i quali: il giornalista Teddy Nyblom e l'architetto Peder Nyblom.

L'ingresso alla Chiesa di Sant'Eugenia della capitale svedese.

Nel 1895, Nyblom si convertì al Cattolicesimo presso la chiesa di Sant'Eugenia, a Stoccolma. La conversione riscosse vasta eco mediatica ed asprissime critiche, sia da parte della stampa che dei suoi amici. Il marito, che comunque non si convertì al cattolicesimo, la difese pubblicamente. Tra i loro figli, che rimasero formalmente rappresentati dalla Chiesa di Svezia, il figlio Lennart seguì la madre in tarda età convertendosi anch'esso.

Helena Nyblom è sepolta assieme alla presso il cimitero vecchio di Uppsala.[6][7]

Opera

Helena Nyblom esordì con i racconti scritti per il Ny illustrerad tidning, e successivamente pubblicati in quattro volumi tradotti dal danese, con la collaborazione di suo marito. Scrisse anche poesie e le pubblicò in diverse raccolte. Ottenne in seguito un certo riconoscimento letterario grazie alle sue fiabe. Realizzò anche un romanzo, scrisse alcuni libri per ragazze, e commedie per il teatro.

Nyblom si dedicò oltreché all'attività di scrittrice, anche a quella di critica culturale, in diversi quotidiani come l'Idun, l'Ord och Bild, il Ny svensk tidskrift e il Nordisk tidskrift.[2]

Pubblicazioni

Illustrazione di John Bauer per una delle fiabe di Helena Nyblom (Il mutaforma; 1913).
Narrativa
  • Noveller. Stockholm: Norstedt. 1875-1881.
  • Noveller. Samling 4, Merkurius ; Farbror Elis ; I dyningen ; En Evas dotter ; En hård nöt att knäcka. Stockholm: Norstedt. 1881. Libris 22108016
  • Digte. Kjøbenhavn: Gad. 1881
  • Under dansen. Helsingfors. 1885.
  • Nye digte. Kjøbenhavn: Gad. 1886.
  • Fortællinger og Skizzer. Kjøbenhavn. 1887.
  • Qvinnoöden: noveller. Stockholm: Norstedt. 1888. Libris 1625230.
  • Dikt och verklighet, samling 1 och 2. Stockholm: Norstedt. 1890.
  • Sverges skans: ett ord om och till svenskarne. Minnen från Skansens vårfest ; 8. Stockholm: Nordiska museet. 1893.
  • Digte: tredie Samling. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1894.
  • Fantasier: fyra berättelser. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1896.
  • Det var en gång: sagor för små och stora barn. Stockholm: Gernandt. 1897-1898.
  • "Det ringer!": skämt i en akt. Svenska teatern, ISBN 99-1250025-3; 270. Stockholm: Bonnier. 1902.
  • En sagokrans. Stockholm: Bonnier. 1903.
  • En trasslig härfva: proverb i en akt. Svenska teatern, ISBN 99-1250025-3; 278. Stockholm: Bonnier. 1904.
  • Hämnd: lustspel i en akt. Svenska teatern, ISBN 99-1250025-3; 279. Stockholm: Bonnier. 1904.
  • Till Konung Oscar efter Hans trontal 1905. Stockholm. 1905.
  • Högvalla: familjeroman. Stockholm: Fritze. 1907.
  • En gammal historia och andra noveller. Göteborg: Åhlén & Åkerlund. 1908.
  • Ja och nej: originalsagor. Barnbiblioteket Saga, ISBN 99-0448970-X; 26. Stockholm: Svensk läraretidning. 1908, a cura di Ottilia Adelborg.
  • Finns det något bättre?: [dikt]. Stockholm. 1909.
  • I sista stund: dramatisk scen. Svenska teatern, ISBN 99-1250025-3; 324. Stockholm: Bonnier. 1910.
  • Kusinerna: berättelse för unga flickor. Stockholm: Skoglund. 1910.
  • En musik-kur: dramatisk scen för två personer. Svenska teatern, ISBN 99-1250025-3; 325. Stockholm: Bonnier. 1910.
  • Nye og gamle Digte och Dikter. Stockholm: Bonnier. 1910.
  • När löfvet faller. Göteborg: Åhlén & Åkerlund. 1910.
  • Porträttet: Komedi i en akt. Svenska teatern, ISBN 99-1250025-3; 326. Stockholm: Bonnier. 1910.
  • Till fredens vänner: [jämte öfvers. på engelska.]. Stockholm. 1910.
  • Dollarprinsessan: en gammal violin. Albert Bonniers 25-öresböcker; 16. Stockholm: Bonnier. 1912.
  • Kusin Claudia och andra berättelser. Albert Bonniers 25-öresböcker; 35. Stockholm: Bonnier. 1912.
  • Sagospel: tillägnade Sveriges barn. Barnbiblioteket Saga, ISBN 99-0448970-X; 42. Stockholm: Svensk läraretidning. 1912, illustrazioni di Gerda Tirén.
  • Väninnorna: berättelse för unga flickor. Stockholm: Skoglund. 1912.
  • Djur och människor. Stockholm: Norstedt. 1914.
  • Sju flickor: berättelse för ungdom ([3 uppl.]). Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1915.
  • Flickornas julbok: berättelser om flickor från slott och koja. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1916.
  • Gamla violinen och annat ur dikt och verklighet. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1916.
  • Katten från Siena och andra fantastiska berättelser. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1917.
  • Håsjöstapeln. Stockholm: Nordiska museet. 1917.
  • En ostyring och andra berättelser för flickor. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1921.
Altre opere di vario genere
Biografie
  • Mina levnadsminnen. Stockholm: Bonnier. 1922.
  • Mina levnadsminnen. 1, I Danmark 1843-1864. 1922.
  • Mina levnadsminnen. 2, I Sverige 1864-1898. 1922.
  • Två väninnor: Helena Nyblom och Anna Hamilton-Geete. Stockholm: Norstedt. 1950. Brev sammanställda av Holger Nyblom.

Note

  1. ^ (SV) Nyblom, Helena, su Dramawebben, dramawebben.se. URL consultato il 14 maggio 2012.
  2. ^ a b c (SV) Lotta Lotass, Helena Nyblom, su Svenskt biografiskt lexikon, litteraturbanken.se. URL consultato il 27 maggio 2013.
  3. ^ a b (SV) Gunnel Vallquist, Helene (Helena) A Nyblom, su sok.riksarkivet.se, 1990-1991. URL consultato il 16 ottobre 2012.
  4. ^ a b (SV) Elisabeth Stenborg, Helena Nyblom - konvertiten och sagoberätterskan, in HumaNetten, n. 7, autunno 2000. URL consultato il 3 dicembre 2023.
  5. ^ (SV) Hit 471 of 10433 | Diverse teckningar: Nyblom, Helena, su Uppsala universitetsbibliotek. URL consultato il 3 dicembre 2023.
  6. ^ (SV) Helena Nyblom, su kulturpersoner.uppsalakyrkogardar.se. URL consultato il 3 dicembre 2023.
  7. ^ (SV) Helena Nyblom, su Find a Grave. URL consultato il 3 dicembre 2023.

Bibliografia

  • (SV) Maria Andersson, Att bli människa: barn, sedlighet och kön i Amanda Kerfstedts, Helena Nybloms och Mathilda Mallings författarskap 1880-1910, Göteborg, Makadam, 2010, ISBN 978-91-7061-087-5.
  • (SV) Maria Ehrenberg, Natur och kultur i Helena Nybloms sagor, Lund, Litteraturvetenskapliga institutionen, univ, 11983.
  • (SV) Arne Eklund, Selma Lagerlöf, Helena Nyblom och Elisabet Dohna, Uppsala, Arne Eklund, 1957.
  • (SV) Boel Englund, ”Barnet som nisch”. Rätten till ordet : en kollektivbiografi över skrivande Stockholmskvinnor 1880-1920, 2008, pp. 137-174.
  • (SV) Per-Anders Hellqvist, ”Gäster på Capri: Helena och Ellen Nyblom.”. Där citroner blomma, Stockholm, Gidlund, 1990, pp. 193-201.
  • (SV) Charlott Neuhauser, Helena Nyblom, in Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, 8 marzo 2018. URL consultato il 3 dicembre 2023.
  • (SV) Eva Nordlinder, Helena Nyblom och den svenska konstsagan vid sekelskiftet: kap. "Konstsagans källor" och "Förhållandet folkdikt - konstsaga", Uppsala, Littvet. inst., Uppsala univ., 1988.
  • (SV) Eva Nordlinder, ”Konstnärskap och frihet: två sagor av Helena Nyblom”, in TFL : tidskrift för litteraturvetenskap, vol. 14, n. 3, 1985, pp. 37-57, ISSN 0282-7913 (WC · ACNP).
  • (SV) Eva Nordlinder, Sekelskiftets svenska konstsaga och sagodiktaren Helena Nyblom, collana Svenska barnboksinstitutet, n. 41, Stockholm, Bonniers juniorförl, 1991, ISBN 91-48-51971-5, ISSN 0347-5387 (WC · ACNP).
  • (SV) Elisabeth Stenborg, ”Dansande vind över Fyris: ett porträtt av Helena Nyblom”, in Signum, vol. 29, n. 6, 2003, pp. 7-20, ISSN 0347-0423 (WC · ACNP).
  • (SV) Gunnel Vallquist, Helena Nyblom, collana Svenska akademiens handlingar från år 1986, n. 9, Stockholm, Norstedt, 1987, ISBN 91-1-873132-5, ISSN 0346-6361 (WC · ACNP).
  • (SV) Boel Westin, ”Patriarkatet och erotiken: Helena Nyblom, Agnes von Krusenstjerna och Marika Stiernstedt”. Om flickor för flickor, con articoli di Ulf Boëthius, etc..., Stockholm, Rabén & Sjögren, 1994, pp. 15-43, 282 : ill., fotogr..

Altri progetti

Collegamenti esterni

  Portale Antropologia
Estratto da "https://it.wikipedia.org/w/index.php?title=Helena_Nyblom&oldid=136771614"