Vintern 2011/2012 måste gå till historien som bloggneas mest konsumtionsinriktade vinter någonsin. Då syftar jag inte till alla de halva-reapriset-fynd jag gjort till lillemannen. Nej, snarare den anti-shopping jag ägnat mig åt genom att reklamera halva min garderob, typ. Det startade lite oskyldigt med några småsaker och slutade senast med ett par vinterstövlar för 1500 kronor.

Jag har blivit konsumentmedveten.

Det hela började förra året då jag gång efter annan försökte använda det dyra paraply jag köpt året innan. Det var yttepyttelitet och såg inte ut att klara många höststormar men visserligen gjort i titan, ett material som låter som att det borde klara en månfärd. Arg som ett bi ringde jag inköpsstället Åhléns som vidarebefordrade mig direkt till tillverkaren. Jag bemöttes mycket vänligt och efter mejlkorrespondens och diverse produktfotograferingar låg ett sprojlans nytt paraply i brevlådan redo för ruskväder. Hurra vilken seger!

Efter det följde bl a reklamation av ett par shorts från H&M som såg ut som en sopsäck i ändan efter fyra användninstillfällen; ett par nya Reebok Easytone som gnisslade för varje steg jag tog; en InWear-kofta som efter en vecka såg ut att ha noppornas årliga sammankomst ; ett torrshampo som skapade en brun, kliande hårbotten; en Esprit-klänning som tappade stinget efter någon månad och så nu senast ett par vinterstövlar som skavde sönder fotknölarna. På G har jag även två skor som inväntar granskning från ett italienskt företag. Varje gång jag får rätt känns som en liten seger.

Det handlar inte om snålhet. Det handlar om principen att jag som konsument kan lita på att saker och ting ska hålla åtminstone ett tag. Konsumentargbiggan inom mig vaknar till liv då jag lägger ut pengar på kläder och prylar som inte håller måttet. Då ryter jag till och kräver min rätt.

Enligt konsumentköplagen har jag rätt att reklamera varor inom tre år efter köptillfället om jag inte är nöjd med dem, även om jag inte har någon garanti. Kvitto är dock ett måste. Något som allt färre använder sig av eller ens vet om. En undersökning kring svenskars konsumtion visade att endast var tionde konsument ids göra sig besväret att klaga på en vara. Inte ens kassörskorna vet vad som gäller eftersom så få kommer tillbaka.

Så i stället för att slänga de trasiga prylarna eller begrava dem i förrådet är det helt klart värt att göra sig besväret att klaga. I dagens samhälle har man rollen som konsument i stort sett varje dag, vare sig det gäller ett par märkesskor eller ett paket yoghurt. Då gäller det att kräva kvalitet och få värde för alla surt förvärvade pengar.

Kunden har alltid rätt!