Anna S

Hej på er!

Idag känner jag mig något “dagen efter”. Inte för att jag har konsumerat alkohol, men det var en rätt galen kväll på Malmö Stadion igår. Dryga 16 000 var på plats för att se Malmö FF ta emot Elfsborg. Det var ett bra Elfsborg, men Daniel Andersson blev matchhjälte efter att ha nickat in 1-0 på en hörna och därmed skickade upp MFF till serieledning! Det känns riktigt bra inför hösten. Hör ni sången Helsingborg? Jag hade trott att det skulle vara något bättre tryck på klacken med tanke på hur vikitg matchen var, men det var ändå riktigt härligt att vara där. I eftersnacket i MFFtv verkade i alla fall målvakten Johan Dahlin rätt nöjd med klacken, så jag tror ändå att vi gjorde rätt någonstans. Nu ser jag fram emot en resa till Åtvidaberg den 11:e september och därefter derbyt mot Helsingborg den 15:e.

Nu tänkte jag uppdatera med ett sista Turkiet-inlägg. Det blir ju faktiskt åtta dagar på en veckas semester, en matematik som jag gillar…

Staffanstorp, Sverige 14 augusti 2010

Sista morgonen i Turkiet var kall även den. Jag tror aldrig att jag har längtat hem till min säng och täcke så mycket som när jag vaknade och frös imorse. (Eller, den där klassresan i sexan när vi vandrade och campade på Österlen tar nog första platsen…) Frukostbuffén var toppen, som vanligt, och jag passade även på att prova Johans och Fias favorit, chokladflingor med mjölk. Helt okej måste jag säga.

Lite tråkigt att packa ihop alla grejor, för även om jag längtar hem så trivs jag bra här. Vi fick lov att ha rummet till 14.00 istället för 12.00 och därefter fick vi fortsätta att vara på hotellets område. Med andra ord blev det poolvistelse för hela slanten idag. Murat kom och dansade och “den busige” gjorde ett försök att dra ner madrassen som Fia solade på ner i poolen. Tyvärr satt den fast i solstolen så han lyckades inte riktigt och Fia förblev torr.

Efter att ha ätit en god lunchbuffé i hotellrestaurangen var det dags att packa det sista. Mimmi Pigg (en av tjejerna på hotellet. Jättesöt och påminner verkligen om Mimmi Pigg) och hennes kompis kom och skulle kolla minibaren. De fick syn på vår packning och undrade om vi skulle åka. När vi bekräftade att det var dags att åka tillbaka till Sverige möttes vi av ledsna miner från dem båda.

Ett par timmar till vid poolen hann vi med innan vi lånade omklädningsrummen i källaren för att göra oss redo för avfärd.

Vi fick hjälp att ringa efter en taxi och därefter blev det stort avsked. Rederiet (en kille som liknar en av skådespelarna i den svenska serien), Den busige och Den dumme (han som la beslag på grejorna vi handlat i veckan), som idag var väldigt vänlig, följde med oss ut till bilen. Pappa försvann en liten stund, eftersom han inte trodde att taxin skulle vara så snabb. Vi började fråga varandra var Pappa blev av, och det tog inte en lång stund innan grabbarna var med på noterna. De började ropa på “Pappa” och föreslog att vi kunde lämna honom där och hämta honom nästa gång vi kommer dit. När han väl dök upp möttes han av jubel och fick kramar och kindpussar till avsked. Tyvärr fick vi inte säga hej då till Murat, eftersom han skulle försöka medla i en diskussion mellan två gubbar på hotellet. Jag måste säga att jag är lite nyfiken på hur det gick, eftersom Murat inte direkt är någon expert på engelska själv…

När vi kom till flygplatsen stod inte vårt plan med på tv-skärmarna och det visade sig snart att vi hade hamnat på fel terminal. Det var en bit mellan de båda terminalerna, så vi fick leta upp en taxi som kunde köra oss vidare. Det var inte det allra lättaste eftersom det inte fanns många taxichaufförer som ville köra en så kort sträcka. Under vår jakt mötte vi två kvinnor som vi blev enormt irriterade på allihop. De skulle tvunget gå i bredd på trottoaren, så när vi möttes saktade vi in för att den ena av dem skulle gå in framför den andra så att vi kunde passera varandra. Detta var tydligen för jobbigt för dem, så de stannade och väntade och blockerade hela vägen så vi blev tvungna att gå ner på gatan mellan en massa bussar för att kunna gå runt dem. Då kunde de fortsätta sin lilla pomenad…

Middagen intogs på BK på flygplatsen och det var ju väldigt vad de kunde ta betalt där! Motsvarande 90kr för ett Whopper meal (ja, det blev det igen). Under hela tiden på flygplatsen gick jag som på nålar och väntade på SMS från Sverige. Malmö skulle ju möta Gefle på eftermiddagen och jag ville ju så gärna veta hur det gick. Men inget SMS kom, så när det började närma sig påstigning skickade jag iväg ett själv för att fråga. Vi kände alla att flygresan hade blivit för jobbig om jag inte hade fått veta hur det gick. Svaret jag fick var att vi var serieledare i tre minuter, sen avbröt domaren matchen så den ska spelas om imorgon. Det regnar tydligen en del i Sverige…

Flygresan gick bra den här gången också. Kul att se Antalya från ovan på kvällen när det är upplyst. En dubbel landning ingick tydligen i priset, vilket gjorde Johan lite nervös. Inte visste jag att han var flygrädd…

Jag hade gärna stannat i Turkiet ett par dagar till, för det har verkligen varit toppen, men det är väldigt skönt att vara hemma i ett lagom svalt rum, i min egen mjuka säng… Det är som man brukar säga, borta bra men hemma bäst!

Hej på er!

Idag har jag varit en sväng på Malmöfestivalen. De har någon tävling som de kallar Champions of Malmö där man får lov att tävla mot idrottsmän och -kvinnor från de fem största klubbarna i Malmö (MFF, Malmö Redhawks, LDB, MAI och Malmö HK). Nu torsdag och fredag är det MFFs tur så jag åkte dit för att titta lite (inte för att tävla). Egentligen satsade jag på att se omgång två med Johan Dahlin, Dejan Garaca och Markus Halsti, men jag var där tidigare än vad jag hade tänkt, så jag hann med Pontus Jansson, Alex Nilsson och Kruys också. Får se om jag åker in igen imorgon, för då är det en hel del roliga spelare som är med. Påväg hem körde busschauffören lite vilse tror jag. I alla fall fick han vända och köra någon hittepå väg som tog 45 minuter istället för de vanliga 20. Men hem kom jag i alla fall.

Eftersom jag har förstått att Mamma saknar dag nummer 7 i min resedagbok kommer den här.

Antalya, Turkiet 13 augusti 2010

I natt har det varit kallt! Pappa och Johan sänkte till 18 grader när de var nere igår och glömde att ändra tillbaka när de gick. Trots att jag var duktigt trött blev jag därför nästan glad när det var dags att gå ner och äta frukost. Det är ju så varmt i korridoren utanför, så det var skönt att komma ut.

Efter frukosten gick vi ner till stranden. Jag försökte vara lite mer i solen idag, vilket ledde till mer färg och lite eksem. Jämfört med tidigare resor har jag dock klarat mig väldigt lindrigt undan. Johan mådde inte så bra när vi var på stranden, så han gick upp ganska tidigt. Inte långt därefter kom en kille med en telefon som han räckte till Pappa. Tydligen var det någon i luren, men Pappa förstod inte vad de sa. Vi blev lite nervösa att det hade hänt Johan något så Pappa for upp för att se efter. Det visade sig att telefonsamtalet inte var till oss, och det var inget större fel på Johan som tur var. En stund senare gick Pappa och Fia också upp. Jag och Mamma kom efter när vattnet började kännas för strömt för att man skulle våga bada.

När vi kom upp till rummet upptäckte vi att de hade tagit vårt “energy card”, som man behöver ha för att få ström på rummet. Mamma sprang ner och hämtade ett nytt, som inte fungerare. Mamma sprang ner igen och fick ett nytt, som inte fungerade. Mamma sprang ner igen och en stund senare kom Murat med Mamma hack i häl. Han fick det att fungera, stannade en stund och pratade innan han tog en snus och gick därifrån.

Vi gick iväg på vår middagstur ganska tidigt idag och tog en sväng inom ett köpcenter. Det blev inga inköp där, men efter att Pappa gått och pratat om Whopper en stund hamnade vi på Burger King. På Laura handlade vi däremot. Jag och Johan köpte lite tröjor och ett besök till smyckesaffären som vi handlat i tidigare blev det också.

Hela resan har Fia pratat om att hon vill äta glass på en restaurang, och eftersom det är vår sista kväll nu tänkte vi att det kunde vara bra att ta det idag. Vi gick ner till våra kompisar där bröllopet var, men kocken var inte där så de kunde inte servera någon glass. Inte heller vårt försök i hotellrestaurangen lyckades vi få någon glass, så vi gick ut för att leta upp en restaurang någonstans. Vi gick förbi den där vi åt första kvällen och eftersom vi inte riktigt förstod menyn frågade vi. “Yes, we have ice cream” svarade de, och vi gick in och satte oss. Servitören pekade på en av efterrätterna på menyn och sa “ice cream” så då gick vi såklart på det. Efter en lång stunds väntan frågade vi servitören hur det gick med vår glass och han talade om att “the sweets” skulle ta 25 minuter att laga… In kommer sen en form med någon paj-/kakliknande sak som visar sig vara smält ost med kokos (tror vi) och sirap, med några små kulor glass på toppen. Kanske inte riktigt vad vi hade sett framför oss, men det var spännande, överraskande gott och otroligt mäktigt!

Kvällen spenderades med mer chillax och lite packning. Jag känner att jag börjar längta hem lite nu…

Hej där!

Det blev ett kort uppehåll i uppdaterandet. I söndags var jag på scrappträff i Kävlinge, vilket var väldigt mysigt. Hade lite svårt för att komma igång med skapandet, men en massa snack blev det i alla fall och ett par påbörjade projekt. Igår åkte jag till Gessle-town för att se på fotboll. En hyfsat lugn resa upp, i alla fall i vår buss. I Halmstad mötte vi upp den andra bussen på Bulls pub en stund. Efter någon timme kom supportrarna som hade åkt upp med dirketbussen och det blev marsch mot Örjans vall. Regnet bara vräkte ner, men vilken fantastisk stämning det var i klacken! Vi konstaterade ganska omgående att det inte gick att bli mycket blötare än vi redan var, så då glömde vi bort regnet och körde på i 110. Så nöjd som vårt capo var igår har jag nog inte sett honom på länge. Resultatet 0-2 gjorde att vi gick upp i serieledning (med en match mer spelad än HIF). Det var glada, nöjda och blöta spelare som kom och tackade och hoppade till “Hoppa om ni älskar Malmö” tillsammans med oss efter matchen.

Nu tänkte jag att jag skulle fortsätta med min resedagbok. Jag skulle ju egentligen ha varit klar med den nu, men det kom som sagt annat emellan.

Antalya, Turkiet 12 augusti 2010

Idag vaknade vi i ganska bra tid till frukosten. Fia var uppe tidigt och såg till att vi kom iväg eftersom hon var hungrig. Jag var dock väldigt trött eftersom jag och Fia delade säng i natt. Hon for runt som en propeller och sparkades (även om hon själv säger att hon inte gjorde det).

Dagen har spenderats vid poolen. Det är riktigt varmt idag! Man kan inte sitta i solen någon längre stund, så det är skönt att ha poolen nära. Vattnet är i och för sig rätt varmt det med, så det blir inte direkt någon svalka. Jag började läsa Pepparkakshuset som både Mamma och Pappa har läst, och den verkar riktigt bra.

Lunchen åt vi i hotellmatsalen. (Gårdagen var hamburgare och buffén idag. Jag fick lite fel på dagarna när jag uppdaterade sist.)

Efter lunchen blev det mer sol och pool. Mamma och Pappa beställde in vars en öl. Killen (numera döpt till “den busige” för att vi ska kunna hålla reda på vem som är vem) som kom ut för att servera passade på att hälla ut ett glas med is över Pappas ben. Vi andra skrattade gott, så då tog han det andra glaset och hällde över mitt ben (efter att först ha fått Mammas tillåtelse medan jag satt med näsan i boken). Därefter kastade han ner isbitarna som hamnade på marken till Johan i poolen.

Kvällen spenderade vi i staden. Vi höll oss mest utanför den gamla staden och alla inkastarna, och det var lite bättre här. De var inte lika på som sist vi var inne. Lite shopping blev det idag. Bla den traditionsenliga handduken med karta och turkisk krydda. Där gjorde vi förmodligen ingen vidare bra affär heller eftersom vi fick med oss tre armband på köpet… Det här med  att pruta är inte riktigt vår grej.

I en liten smyckesbutik, som Fia gärna ville titta i, pratade vi lite med ena butksbiträdet. Han påpekade att Mamma hade “a very beautiful daughter” och en yngre tjej som hjälpte till i butiken höll med. Mamma och killen i kassan diskuterade religion och ramadan och under tiden stod tjejen sidan om och tittade på mig. Det var ju lite roligt i och för sig, men lite annorlunda…

Till middag blev det Döner Kebap på en mysig liten uteservering, vilket var väldigt lagom. Annars brukar ju middagarna bli lite väl stora.

Slutet på kvällen spenderades som vanligt på rummet med frågor och läsk, som vi lyckats smuggla upp. Av någon anledning kom vi in på hur svårt det kan vara att komma in som ny man eller kvinna i en familj med barn, vilket ledde till att jag och Fia låg och gjorde upp planer för hur vi skulle skrämma iväg eventuella styvföräldrar om Mamma och Pappa skulle få för sig att gå skilda vägar. Risken att det skulle hända är väl i stort sett obefintlig, men det är alltid bra att ha en plan. Disney chanel, svarta kläder, klassisk musik, rasslande kedjor, kattliknande linser, ficklampor och misshandlade grönsaker är några exempel på saker som vi hade tänkt använda  oss av.

Hejhopp!

Nu är jag här igen! Flitigt uppdaterande idag känner jag. Tänkte att jag skulle fortsätta med en del till i min resedagbok. Nu vet jag ju att det inte bara är Mamma som läser, utan även hennes arbetskamrater och det är ju roligt. Har förstått att Mammas “I felt on the street” var väldigt populär.

Antalya, Turkiet 11 augusti 2010

Idag var vi något sena till frukosten igen. Det känns som att vi börjar bli bra på det. Pappa hade varit vaken en lång stund sa han, men han hade inte haft någon koll på klockan så han hade inte en tanke på att väcka oss andra. Det är inte ofta han är så uppslukad av en bok, men plötsligt händer det.

Jag bestämde mig för att ta en liten sovmorgon idag, så medan de andra gjorde sig iordning somnade jag om och lät de andra gå ner till poolen innan jag gjorde mig klar. Även om det är jättemysigt att vara iväg med familjen så var det rätt skönt att få ett par minuter i lugn och ro. Det är ju någon annan inärheten i stort sett hela tiden annars.

Vi skippade stranden idag. Mamma har fått hjälp att lägga om sitt knä, Fia och Pappa föredrar ju poolen i vilket fall som helst och jag och Johan hade inte direkt något emot det heller. Dessutom hade vi ju en utflykt inplanerad på eftermiddagen, så då var närheten till hotellet väldigt praktisk. Jag och Johan körde vår, numera dagliga, poolfight igen. Enligt Fia stod Murat och tittade på, la huvudet på sne (a la Max Atlas Skärblom) och skrattade gott när jag förlorade (igen!).

Lunchen åt vi i hotellets matsal, och gissa vad? Vi var sena igen. Men var faktiskt inte vårt fel den här gången. Det står ju ingenstanns vilka tider måltiderna serveras, så då går vi helt enkelt dit när vi är hungriga istället. En spännande buffé blev det i alla fall. Favoriten blev en köttgryta med ris. Till, framför allt, Fias stora förtjusning hade de små efterrätter också. Tyvärr smakade de flesta i stort sett likadant. Bara sött! Alltså, nog för att jag gillar sötsaker, men det här är extremt! Jag kan fortfarande filosofera över hur de faktiskt kan äta det och tycka att det är gott…

Runt fyra blev vi, som planerat, hämtade av taxichauffören från igår. Duden var ett riktigt häftigt ställe. Jag har inte sett många vattenfall i mitt liv, så för mig var det en fantastisk upplevelse! En hel del fina bilder blev det också, tror jag. Det ska bli spännande att se dem i större format på datorn när vi kommer hem. Jag och Pappa (förmidligen de andra också, men de  var inte med i vår diskussion) var överrens om att utflykten behövdes för att inte bara få en random sol- och badsemester. Goda glassar hade de också. Kanon! När vi gick tillbaka till taxin blev vi bjudna på färska fikon och kaktusfrukt av en man som hade ett fruktstånd på gatan. Frukten är häftigare här där den har fått mogna innan man plockar dem.

När vi kom tillbaka till hotellet bestämde vi (inte Johan) oss för att gå en sväng i området. Jag och Mamma blev haffade av en försäljare som satte på oss det ena smycket efter det andra. Vi försökte stoppa honom och lämna tillbaka grejorna, men han var påstridig och satte på oss dem igen. Det slutade med att vi gick med på att köpa två armbad av honom. Mammas försök att pruta lyckades mindre bra, så vi betalade mer än vad vi hade kommit överrens om och dessutom var han väldigt trevlig när vi gick där ifrån och gav Mamma en puss på handen. Snacka om dålig affär… Men armbanden var fina i alla fall

Som vanligt köpte vi med oss dricka, men idag lyckades inte smugglingen. Mamma blev haffad och fick inte ta med sig påsen upp. Så nu står det Coca-Cola, fanta och en flaska vin i receptionen som vi får tillbaka när vi checkar ut. Mamma blev väldigt upprörd när vi kom tillbaka till rummet. “Om vi betalar för ett rum så ska väl de skita i vad vi gör där! Det är ju in te så att vi stör eller vandaliserar”. Vill dock poängtera att denna upprördhet som höll i resten av kvällen har stora inslag av humor och ironi.

Middagen åt vi hos våra kompisar där bröllopet var första kvällen. Påväg ner mötte vi en av servitriserna, som vi har döpt till Tjockisen (taskigt, jag vet, men han förstår inte och vi vet vem vi menar). Det blev rätt roligt har jag förstått i efterhand, då Johan, som stod närmst har berättat.

Mamma: No wedding today?

Tjockisen rycker på axlarna och visar att han inte förstår

Mamma, medan hon pekar på sin ring: When an man and a woman…

Tjockisen: Fuck?

Eftersom Mamma inte heller hörde hans svar så blev det inget vidare svar här.

Vi var de enda gästerna på restaurangen idag. Vi misstänker att det beror på att det är första dagen på Ramadan. Vi bjöds i alla fall på livemusik av en kille som var duktig både på gitarr och att sjunga. Engelskan däremot var förfärlig och texterna kändes lite som hans eget hittepå. Det kunde ta en stund innan man förstod vilken sång det var han sjöng, men han försökte i alla fall så gott han kunde. Melodin var det i alla fall inget fel på.

Till kvällens chillax lyckades Pappa smuggla upp en flaska vin i sina smarta byxor. Vi, speciellt Mamma, var rätt nöjda med att ha lyckats lura receptionisten.

Dagens citat stod Johan för när han löste korsord: “Solfärg? … G tom tom”

Hejsan!

Snart dags att gå en runda med Max, men eftersom har fortfarande ligger och snarkar i min säng tänkte jag passa på att fortsätta min resedagbok. Eftersom jag missade det igår (var lite upprörd hela dagen över att jag missade biljetter till Sverige-San Marino, trots att jag nästan hade dem) så kanske jag kan hinna med två inlägg idag… Vi får väl se.

Antalya, Turkiet 10 augusti 2010

Idag var vi i tid till frukosten! Och tro det eller ej, men jag, Mamma och Fia kom faktiskt ner först av den Skärblommska familjen. Pappa var trött och kom ner med Johan något senare. Eftersom jag var för trött för att ta av linserna igår fick jag se matsalen och frukosten med full syn. Det var rätt trevligt faktiskt.

Stranden väntade som vanligt. Idag tog vi madrasser istället för solstolar, och det var mycket bättre! Jag bestämde mig för att låta linserna sitta i eftersom jag ändå inte doppar huvudet när jag badar i havet. Efter att ha sett matsalen var jag lite nyfiken på hur stranden såg ut om man kunde se ordentligt. Och visst var det något helt annat! Häftigt! Jag var oftast själv i vattnet idag också, men en liten simtur med mor och bror blev det i alla fall. Vi blev nog alla smått rädda när en dykare plötsligt simmade under oss. En turk hälsade glatt och jag hälsade tillbaka. Då frågar mamma: “Känner du honom?”. Men hur många känner jag här egentligen? Lunchen åt vi på stranden, sandwich, toast, pizza. (OBS! Jag åt inte allt detta själv, utan det är en liten sammanfattning av vad som serverades till oss allihopa)

För mig blev det inget poolbad idag. Kände mig rätt nöjd efter turen på stranden, så jag låg i skuggan och löste korsord. Tänkte att jag skulle försöka vinna något av priserna som man kan få om man löser tillräckligt många kryss.

Det blev ingen  lång chillax idag, utan vi åkte in till den gamla staden istället. Det hade nog kunnat vara mysigt där, men inkastarna tar bort i stort sett hela charmen. Man kan liksom inte gå runt och titta utan att de börjar dra i en och det är inget som någon av oss uppskattar. Johan och Pappa tyckte nog att det var värst. Maten var väl inte heller särskillt lyckad kändes det som. Det tog en evighet att få in den, och speciellt Fia och Pappa blev väldigt besvikna över sin bolognese. Den smakade tydligen ingenting, och är det några som har problem med det så är det Pappa och Fia.

När vi åkte in till staden frågade Pappa taxichauffören om han hade några förslag på något som var kul att se eller göra i närheten. Svaret blev Duden waterfalls. När vi gick ur taxin erbjöd sig chauffören att köra oss till vattenfallen imorgon, stanna där ett par timmar medan vi går runt och tittar och sen köra oss hem. Priset var bra och vi var alla lite sugna på att göra någon slags utflykt nu när vi är här, så det tackade vi såklart ja till.

På hotellet blev det glass, chips, läsk, korsord och frågor (som fortfarande går i repris). Det vanliga kvällsmyset alltså. Känns bra att vi har fått in lite korsord också, så att det inte bara blir de redan uttjatade frågorna.