Sep10

Stolt!

Publicerat den av
Standard

I dag var det dags att väga sig igen. Hade 0,9 kg kvar till den första magiska gränsen. Jag klarade den med 0,2 kg marginal.

Lycka!

Det är så skönt att känna kilona försvinna från kroppen. Jag orkar mer, jag känner mig gladare, jag tycker inte att jag späker mig, men jag lägger lite mer tid framför datorn för att bokföra vad jag äter. Ett tag trodde jag att min enda utväg var en gastric bypass, men samtidigt skrämmer den typen av ingrepp mig. Jag vill inte riskera en massa oönskade effekter. Då känns det tryggare att ta den där tiden att väga maten och att bokföra vad jag äter.

-7 kg… Den karamellen tänker jag suga på under tiden som jag tar sikte på nästa mål! 😀

Sep3

Hushållets budord #7

Publicerat den av
Standard

Mor i huset bör hålla sig till att göra endast en sak åt gången och inte ha tankarna på flera håll samtidigt, annars slutar det med en himla massa diskade bananskal i diskmaskinen. Tur att maken var vaken nog att lägga märke till det den synnerligen tankspridda hustrun pysslade med 🙂

Aug2

Någonting måste göras!

Publicerat den av
Standard

Lillstrumpa har börjat prata om att han vill börja spela ishockey igen. Varje gång vi besöker en sportaffär dras han till hockeyprylarna som en fluga dras till en sockerbit. Jag börjar bli tveksam till att det går att inte låtsas om hans prat så mycket längre. Jag hade hoppats att han skulle hitta en billigare idrott som han ville prova på och tyckte om. Och så har jag en del tankar (jag hoppas verkligen att det är fördomar och inget annat) om hur det kan gå till vid både resor och träningar baserat på det jag fått berättat för mig och överhört vid en del samtal mellan hockeytränande elever. Hur löser man detta på ett snyggt sätt? Å ena sidan tycker jag att det är viktigt och bra att ungarna får prova på en mängd olika idrotter, men å andra sidan… Tja…

Hilfe!

Aug1

Jag tänker så bra…

Publicerat den av
Standard

Jag tänker så bra när jag står där i garaget och slipar och målar om möbler. Det börjar verkligen bubbla i det där tanketräsket och under det där fysiska arbetet, så hinner jag liksom uppfatta tankarna i sin helhet istället för att bara uppfatta ett brottstycke av dem. Jag gör inga anspråk på att vara någon Einstein eller Nietzsche, men det är så skönt att stå där och känna att jag greppar lite mer av tillvarons väsen än vad jag annars gör… Sedan bubblar det upp aha-upplevelser av olika karaktär. Som:

– Hur tyst det alltid blir innan ett åskväder. Först hör man en massa andra ljud, men just innan åskvädret börjar, så blir det alltid så tyst. Alla ljud liksom absorberas av luften, för människor upphör ju inte helt med sin verksamhet. Det är precis som att världen håller andan inför urladdningen. Efter ett åskväder därmot låter allting så mycket klarare, renare.

– Hur många (inte alla) otrevliga (snällt uttryckt) personer man stött på under sina tidigare år fortsätter att ha samma otrevliga sätt gentemot andra människor. En del försöker maskera sitt sätt bakom en trevlig och social fasad, men när det kommer till kritan är de liksom same asses – just in different costumes. Eller formulerat på svenska: Skit är fortfarande skit, även om det är inslaget i guldpapper.

Sedan upptas förstås tankarna i hög grad av själva arbetet. Känslan av sandpappret som skrapar mot träet, dammet som killar i näsan, doften av färgen  och hur penseln segt, men mjukt trycks mot träet när färgen målas på. Rastlösheten under tiden som går åt till väntan på att färgen ska torka så att nästa lager kan målas på innan det är dags för den slutliga finishen med nya knoppar till lådor och dörrar…

Tänk om jag kunde jobba med möbelrenovering en del av min yrkesverksamma tid?! Men skulle det gå?

Jul30

Hushållets budord #5

Publicerat den av
Standard

Det kommer stunder i en mammas liv då hon kan höra en särskild sorts ljud som får henne att i nästa ögonblick ställa sig frågan : ”Vill jag veta?”. Om svaret på den frågan blir ett entydigt och rungande ”NEJ!”, så är det klokt att snabbt hitta ett viktigt och prioriterat uppdrag som sopning av garagegolv och istället låta Maken komma till undsättning.

Jul28

Smärtsamt härligt!

Publicerat den av
Standard

Tja… Okej… Jag erkänner att formen uppenbart inte är den bästa. Jag har lite träningsvärk idag. Framförallt i de bakre regionerna och i låren. Det märks att det var länge sedan jag höll på med freestyle och att kilona smugit sig på! Barnen klagade lite på onda fötter idag, men de sprang, skuttade och smög fram i stort sett hela vägen till och från Kratersjön nära Björkliden (6 km tur och retur), så jag klandrar dem inte. Men sedan kan jag inte påstå att det märkts på deras aktivitetsnivå att de skulle ha haft ont just någonstans 🙂 Oavsett vilket var gårdagen värd varenda liten smärtförnimmelse idag!

Vår vad-skulle-du-göra-om-det-här-var-din-sista-sommar-grej var en dagstur till fjälls. Ett väldigt spontant infall, vilket inte är helt likt oss. Men med tanke på att hela gänget är helledigt och vädret skulle vara bra, så behöver ju inte allting planeras in i minsta detalj heller. Bra skor att gå i, matsäck, ombyte och regnkläder i ryggan räcker långt. I synnerhet om det rör sig om en kort dagstur i lättvandrad terräng.

Björkliden bjöd på blåst, växlande molninghet och lite lätt duggregn just innan vi skulle åka hem. Det kunde inte ha varit bättre. Det var lagom svalt för lillskräpet som roade sig med att leta upp och kånka på diverse döda lämlar, barnen behövde inte klaga över mygg eller värme utan hade kraft att leka Indiana Jones för fulla muggar både på vägen till Kratersjön och därifrån (därav springandet, skuttandet och smygandet). Syster Yster sammanfattade det ganska bra sett ur barnens perspektiv: ”Först ville jag inte åka hit, men nu när vi är här så tycker jag att det är jätteroligt!” Jag och maken fotade lite, men framförallt hade vi en helt underbar tur! Det är verkligen livskvalitet att ha en så fantastisk natur så nära inpå knuten och att kunna ta del av den tillsammans med sin älskade familj!

Bilderna kommer som utlovat. Jag, kameran, rätt dator och överföringssladden har bara inte befunnit oss i samma rum än… 😉

Jul26

Om den här sommaren vore den sista…

Publicerat den av
Standard

…vad skulle du göra då?

Frågan dök upp i mitt huvud när jag pysslade med något som jag längre inte minns vad det var. Svaret dröjde en smula, men kom ganska snart…

Jag hade inte varit hemma och städat. Jag hade inte stressat med att byta blomjord. Jag hade struntat i att korta av gardinerna så att de blir de släta kappor jag vill ha. Nä! Jag hade tillbringat tid med min familj. Jag hade gjort dagsutflykter med dem. Jag hade åkt och fiskat med dem. Jag hade suttit och spelat spel, sprungit och spelat fotboll och brännboll. Jag hade gjort i ordning matsäck och åkt ut till skogs och plockat bär med barnen, eller kanske bara gjort upp en eld och suttit vid den.

Därför gjorde vi också slag i saken, slutade tänka efter för mycket före och bestämde oss för att göra en av de där sakerna som man annars bara tänker att man ”borde” göra. Vad skönt det kan vara att bara skita i alla måsten hemmavid och bara göra något kul tillsammans!

Länge leve livet! ♪

Bilder kommer senare 🙂

Jul26

Liten blir stor

Publicerat den av
Standard

Lilleman (den fyrbenta, alltså) har börjat bli stor. Idag lyfte han på benet för första gången. Jag låg själv och sov, men Maken berättade om tilldragelsen. I vilket fall som helst var det inte oväntat. Han (hunden, inte Maken) har visat mycket större intresse för att ”läsa tidningen” på diverse stolpar och ställen och har pinkat oftare på rundorna. Tacksamt nog, så är han inte särskilt trotsig än. Visst kan han testa gränserna och bjuda in till bus. Men när man sänker rösten lite och rynkar ögonbrynen faller han ändå till föga. I skogen kan det vara lite småläskigt att vara själv, bäst att hålla koll på morsan fastän det finns mycket att lukta på… Jag hoppas verkligen att det ska hålla sig på den nivån, men räknar med lite kraftigare test av tålamod och nerver.

Som om det sedan inte skulle vara tillräckligt med en hund som just börjat lyfta på benet, så finns det också två krisande barn i huset med allt vad det innebär i form av konflikter dem sinsemellan. En Lillstrumpa som verkar ha en senare variant av sexårskrisen – å ena sidan ska han vara stor och cool, å andra sidan är han liten och stackrig och ska helst sitta i knäet och kramas. Syster Yster tycker att det mesta är läskigt, oroar sig för mycket och har magont kombinerat med sömnsvårigheter. Men så blir hon nio år till hösten också.

Tur att undertecknad bara blir yngre, precis som Maken 😉